Aftonbladet – 16 februari 1861, sida 1

vändes på en befolkning, redan förut fransk i på grund af gemensamhet i intressen, härkomst och språk. Traktaten, som afslöts i j Turin den ÅA Mars, har skänkt oss de gränser, som naturen gjort allt för att tillförTsäkra Frankrike. — För alla dem, hvilkas lättrogenhet är nog kolossal att antaga: alla dessa argumenter: såsom fullgoda, synes häraf klart, huru kejsaren alldeles emot sin vilja förmåtts att efter ett nitiskt spjernande steg för steg emot en så hård nödvändiglet, omsider af en bundsförvandt taga två pxovinser, hvilket på diplomatiens språk kallas gränsreglering. I afseende på schweiziska frågan upplyses, att edsförbundet sjelft, understödt af England, begärt en konferens; Österrike, Spanien och Preussen deremot ansett lämpligt att dessfförinnan förberedande öfverläggningar emellan Frankrike och Schweiz bestämt grunI derna för en öfverenskommelse; Ryssland låter ansett ingen omedelbar uppgörelse af nöden. Frågan är ännu öpp n. I Till romerska hofvet de man icke allcnast aflåtit de förträffligaste råd, utan äfven i samråd med detta hof uppgjort ett reformförslag i September 1859, vals offentliggörande likväl vägrades, emädan påfliga regeringen satte i främsta rummet återställandet af dess myndighet i Romagna och först i 1 andra rummet ville taga :i betraktande de eftergifter, hvilka ensamt kunde förmå bibehålla henne i Kyrkostatens öfriga provinger. 1 afseende på den neapolitanska frågan finner man här åtskilliga upplysningar af intresse. Sedan äfven här goda råd blifvit förgäfves slösade och hofvet i Neapel. först efter Siciliens frigörelse började vilja söka sin ög i löften och en anslutning till Sardinien, lemnade den kejserliga regeringen icke blott sitt fulla understöd åt de neapolitanska underhandlare, som för detta ändamål infunnit sig i Turin, utan hade till och med beslutat att, i ändamål att försäkra berörde underhandlingar om framgång, förhindra Garibaldiska truppernas öfvergång till neapolitanska fastlandet. Sistnämnda åtgärd försvaras på följande sätt: Enligt vår åsigt skulle en sådan åtgärd, uteslutande begränsad till sitt egentliga föremål, icke utgjort-en inblandning i förhållandet emellan hans sicilianska majestät och dess undersåter. Emellertid ansåg franska kabinettet, för att ej blottställa sina afsigter för misstydning, lämpligt att härvid ej handla annat än. med Englands biträde, hvilket, enligt nyare meddelanden med kabinettet i London, det ej syntes omöjligt att erhåtla. Engelska regeringen vägrade icke destomindre att deltaga i en sådan åtgärd. Dessutom gjorde snart framgången at. upr,. resningen, hvilken, efter att ha omfattat. g;. cilien, äfvenledes blef afejord i kontngariket Neapel, hvarje bemödande hell och hållet öfverflödigt. För att undgå en fullkomlig aharki vädjade de båda Steilieria till ko nungWVietor Emanuel och röstade för föreningen med Piemont.? Man ser häraf huru det var England, med all dess skenbara overksamiuet, som Italien har att tacka för sin räddning från n ny fransk intervention af en karakter ej så alldeles harmonierande med den i Maj 1859 företagna. Af redogörelsen för mötet i Warschau finner man, att Ryssland redan på förhand hade afböjt hvarje tanke på en ölverenskommelse hvaruti Frankrike ej skulle ha någon del. Frankrike förklarade nu, att i händelse Piemont angrep Österrike skulle det förstnämnda ej ha att räkna på Napoleons understöd. Han skulle då inskränka sig till att åt Italien bevara de fördelar som franska armån köpt med sitt blod, d. v. 8. resultaterna af freden i Villafranca. I afseende på danska frågan talas endast om Holstein och Lauenburg, en sak i hvilken, såsom varande en uteslutande tysk anelägenhet, kejsaren äfvensom England och yssland ej ansett sig böra ingripa, utan att den endast bör bli föremål för afhandlingar mellan Danmark och förbundsförsamlingen i Frankfurt. Om Slesvig nämnes ej ett ord. Om den syriska frågan yttras följande: Våra truppers närvaro på Libanon: har haft de följder, som man deraf hade rätt att vänta. De ha åtminstone för ögonblicket återgifvit tillförsigt och hopp ät den pe elt så grymt sätt glesnade kristna efolkningen. Menockupationen i Syrien är genom konventionen ar den 5 September bestämd att ej räcka längre än sex månader. Denna tid är nu nära tillända ängen och-den kejserliga regeringen har frågat si huruvida de franska truppernas afgång, då nämnde termin, gått till ända, kunda ega rum utan våda för de kristnas säkerhet Hon har, i första rummet önskande art sym. vetsgrant uppfylla ingångna förbir, elser. men börande å andra sidan frist, sig från allt ansvar, funnit lämpligt alt sätta de andra stormakterna i tilllöle att i samråd med Frankrike undersöka denna fråga, och föreslår derföre au en konferens i ändamål alt häröfyver söka tillvägabringa cen öfverens kommelse, Trankrike är venäget att med jamma oegenmnytta som tillförene fortsätta de uppoffringar, som syriska expeditionen medör. I den händelse dock att stormakterna skulle änse lämpligt att utse en eller flera land sig att deltaga i expeditionen, äro vi ärdiga att antaga deras medverkan, ty Frankike Se j i Syrien några politiska yften; det handlar der blott och bart i nensklighetens intressex, Efter en redogörelse för den kinesiska exeditionen och dess resultater, af tidninarne redan utförligt meddelade, öfvergår erättelsen till handelsfördraget med Engand, och man erfar här, att underhandlinar för samma ändamål redan blifvit inedda med Tyskland, Belgien, Holland och Purkiet.