Aftonbladet – 16 februari 1861, sida 1

midt emot Kongl. Operahust STOCEHOLM den 16 Febr. Frankrikes Blåa Bok. Det ligger i menniskonaturen, att äfve den mest oafbrutna lycka lemnar efter si en viss tomhet, att lysande framgångar fram kalla ett slags öfvermätthet, att sjelfva från varon af hinder i längden börjar förefall tröttsam. Denna erfarenhet visar sig iek minst gällande inom den politiska verldei och i staternas inre förhållanden, der nöd vändigheten af friktion och kontroll, länge sedan insedd af folken, omsider synes blifv: klar äfven för maktens innehafvare; åtmin stone de mera klarsynta bland dessa. Et nytt bevis härpå finner man i den märklig: företeelsen,att Frankrikes nuvarande be herrskare funnit lämpligt att för sitt land; öv ogmargg framlägga enligt gammal en gelsk sed en s. k. blå bok, varmed, söm bekant är, i England menas en inför parla. mentet framlagd; tryckt samling af offi ciella dokumenter rörande något å banc värande öfverläggningsämne. Att iniativet härtill utgått från kejsaren personligen. äfvensom att åtgärdens-behöflighet stått klar för hans medvetande, finner man af det inom konseljen fällda och af grefve Morny i lagstiftande kåren citerade öjerliga ytträndet: -Hvyad som saknas hos min regering, är publicitet och kontroll. Vi meddela här efter ett i Independance belge, infördt utförligt referat i korthet det hufvudsakligaste af hvad som rör den yttre politiken. Redogörelsen, hvilken alltigenom har en viss karakter af apologi, begynner från den tid, då de mäktiga rörelserna i Central-Italien gåfvo sig luft. Förslaget om em kongress, utgånget från Frankrike och Österrike gemensamt i November 1859, hade mött stora svårigheter. Hofven i Rom och Wien anrsågo nödvändigt att kabinetternas beslut skulle, om behofvet så fordrade, påtvingas folken, och den meningsskiljaktighet, som i afseende på denna punkt uppstod, föranledde hela förslagets fall. Franska regeringen hade derpå sökt med lika mycken uppriktighet som ihärdighet tillvägabringa ett närmande emellan folken och de afsatta regenterna, men då hon häruti alltför ofullständigt eller alltför sent understöddes af dessa Tfurstar sjelfva, så hade man .j lyckats undanrödja misstron till deras afsigter eller förekomma de tätt på hvarannan följande revolutionerna. Nu uppgjorde Frankrike, efter att på förhand hafva försäkrat sig om Österrikes samtycke, en plan, enligt hvilken Parma och Mödena skulle förenas med Bardinien, Toscana fritt få välja sin suverän, och Romagna bevaras: åt. den heliga stolen med. vilkor af en verldslig administration och ett afsardinska konungen utöfvadt vikariat. Men då äfven detta misslyckades, nödgade Piemonts förstoring Frankrike att tänka på hvad det var skyldig sig sjelft, är följer nu försvaret för Savoyens och Nizzas inkorporerande i följande märkliga ordalag: Under alla omständigheter har den kejserliga regeringen allt efter som händelserna cktea 1 mer eller mindre mån vara emot Sariniens önskningar, fasthållit eller öfvergifvit tanken på en reglering af rikets gräns i söder(!) utan att i något afseende dölja sina sigter(!). Traktaten i Zirich utfäste ej nåson fördel för Frankrike, och den samvetsorannhet, hvarmed vi. iakttogo traktatbestämmelsernas fullgörande, under äfventyr att från oss skilja folkens sympatier, förvärfvade med så stora uppoffringar, har tillfullo bevittnat huru långt det var från oss(!) att istunda eller gynna en lösning, som satte oss i tillfälle att af konungen af Sardinien begära Savoyens och Nizzas afträdande. Den. kejserliga regeringens oegennytte! hade sålunda blifvit utsträckt så långt som dess pligter emot landet medgåtvo, och då nu annexionerna fullbordades i trots af de från vår. sida gifna råd; så kunde hon ej längre Iraga i. betänkande att fordra de säkerheter, om vår ställning vid Alperna gjorde nödrändiga, samt att ef sardinska höfvet besära, att samma princip, af hvilken detsamma rjort en så vidsträckt tillämpning, äfven an