Aftonbladet – 15 februari 1861, sida 2

lement, om rörelsen skall kunna blifva frukt rande och medföra de välsignelserika resultaer, den trygghet för vårt sjelfbestånd .som den, t utvecklad, bör kunia medföra. Just genom rder i den riktning, som vid detta sammane skall blifva föremål för öf ggning, är t som man kan hoppas betrygga folkbeväpIsens framtida bestånd. I afseende på E sta frågan vidrörda omständigheter återtår mycket hos oss att önska, och detta redan nnan barnen komma i skolan. De göras ofta i iemmen till något verkligen exemplariskt i afeende på veklighet. Och längst går det i mera medlade familjer. Man ser mödrarne kläda barnen så mycket de orka bära, kallt vatten iktas, och då de späda tvättas sker det framr en lågande brasa. På detta sätt blifva de idigt förvekligade, och skola vi vänta att få se tt kraftigt slägte uppblomstra, måste denna nissriktning verksamt motarbetas. Hvad sedan ridkommer förhållandena i skolan, så ansåg taaren denna första fråga böra besvaras med utryckandet af den önskan, att mera tid och omorg måtte egnas åt kroppens utveckling. Om in för dettä ändamål en timma toges från t. ex. atinet, så skulle dock de intellektuella framstesen derpå vinna, ty kroppens belsa utgör bära: en för de andliga krafterna. Öfverste Hazelus, åberopande och instämmande . den föregående talarens yttranden om gagnet och nödvändigheten af kroppsöfningar samt om lessas helsosamma inverkan på den intellektuella utvecklingen, åberopade också att gymnastiken blifvit af lärare, af läkare, af uppfostrare erkänd för bästa medlet till kroppens kraftiga ch sunda utveckling. Tal. ansåg derföre det isentligaste svar, som borde på frågan afgifvas, vara, att gymnastiköfningar böra ega rum i alla skolor. R Men huru ser det nu ut med gymnastiken i olorna? frågade talaren. Få af de mångtusende folkskolorna i vårt land hafva gymmnastikapparater elier -ns lärare i fristående gymnastik. Af de hundra elementarskorna i riket har ej mera än hälften redskap, platser och lärare för gymnastik, oaktadt 1856 och 1859 års skolstadga säger att gymnastikundervisningen bör ega rum 1 alla elementarskolor, och oaktadt ständerna härtill beviljat medel. Hvarföre äro skolorna då utan gymnastik? Emedan skickliga lärare saknas. Centralinstitutet förslår ej att bilda tillräckligt antal lärare ens för elementarläroverken. För folkskolans lärare äro seminarierne afsedda att lemna äfven gymnastisk undervisning; och under sin halfåriga kurs vid seminariet erhåller folkskoleläraren någorlunda undervisning i det ämnet, så att det i det hänseendet är temligen väl bestäldt för folkskolans lärjungar; men skolan saknar reds skap. Den borde anskafias af staten eller af kommuhen. Dertill behöfves ej så stort anslag. Saken tyckes ej möta annat hinder än det, som ofta möter här i Sverge, nemligen viljans slapphet. 6 . Vid elementarläroverken, som tro belägna i städerna, der barnen, ännu bättre än på lands: bygden behöfva gymnastik, fordras desto mera kickliga lärare. Sådana kunna ej utbildas annat än vid gymnastiska centralinstitutet. Talaren ville derföre hemställa till mötet, om icke den väsentligaste åtgärd vore att gymnastik ovilkorligen införes i alla rikets skolor och att den tager rang bland öfriga läroämnena, så att icke något annat tager försteget. Det är sagdt att läsandet af språk är en gymnastik för själen, och så är det verkligen; men en ordnad gymnastik, såsom tagande både själens och kroppens krafter i anspråk, tål också i detta hänseende jemförelse med hvilket språk som helst: Ieke att den verkar såsom detta till utveckling af lo gik och skarpsinnighet, eller kort sagdt, på huf: vudet; men den verkar på något, som sitter derunder, på hjertat; den utvecklar sinnets friskhet, den stärker mannens beslutsamhet, hans karakter. Kommer gymnastiken. till heders, så skall det ifven förekomma den öfveransträngning af lärjungarne, hvaröfver nu så allmänt klagas. Denna öfveranstri ng botas dock ej med att en halftimma af de öfriga liroämnenas tid kastas öfver bord. Vi kunna, för att inkomma i kunskapens tempel, ej undgå noviciatet, men något medel att undgå de farliga följderna af dess stränghet bör finnas, och gymnastiken är det bästa. Derför bör 1 timmas gymnastik om dagen bestås, ch ej blott en timma för hela skolan, utan en Kan en timma till afgå r det desto bättre. ide i önskningarne, att gymmastiska centralinstitutet måtte blifva utvidgadt, så att det kan utbilda tillräckligt antal lärare och ätt gymnastiken måtte i skolorna erhålla samma ratig som de öfriga länd roämnena. Lektor Bifving ansåg att för både själens och kroppens bästa man bör tills? om ej det är såväl för intelligensen som för fysiken nyttigast att läsningen i skolörna inskränkes, dock på ett erdnadt och för godt er tt. Talaren kunde af egen erfarenhet säga, och måtte bekräfta, det inskrä är hinderlig för lika kuns Talaren förmenade att om r dagen inskränkte bol gen i skolorna och barnen under den härligehom vunna tiden erhölle lämpliga kroppsöfningar, ej blott genom regelbunden gymnastik, utan äfven genom fria lekaf, och om derjemte undervisningen inrättades efter mera naturliga metoder; så skulle barnen inhemta lika mycket kunskaper som hittills under längre lästid. Men ett me damålsenligt undervisningssätt måste då införas, och talaren trodde mötet böra genom en meningsyttring i detta hänseende föranleda upplysta pedagoger .att offentligen diskutera detta ämne; hvilken diskussioh han hoppade skola öfvertyga de maktegande om nödvändigheten att medgifva en förkortning af lästiden i skolorna. Kapten Wahlfolt ansåg den nu åt lärares utbildande, vid gymnastiska centralinstitutet ånslagne tid af 6 månader vara alltför kort. Institutet, som skall utbilda lärare för wuniversiteten, elementarläroverken och folkskolan, behöfver utvidgning. Sedan bör en styrelse tillsättas för att taga vård om gymmastiken i hela riket. Den skulle tillse att skickliga lärare, är damålsenliga och lika lokaler samt undervisningsböcker blefve anskaffade, äfvensom utsända inspektörer. Som gymnastiken bör ligga till grund för all daning, så borde befallning utgå att hvarje yngling skall genomgå detta läroämne, så att ingen må undandraga sig det och ej, såsom nu, def tillstädjas föräldrar eller lärare att befria somliga lärjungar. I läroverken borde först undervisning i pedagogisk och sedan i militärisk gymnastik lemnas. Vid 12 å 14 års ålder borde gossarne vara så utbildadei den förstnämnda, att de kunde skrida till den sednare med bäajonettfäktning. Härtill kunde äfven de sista åren i folkskolan användas, då äfven öfSETS BENEN SETS timma för hvarje gosse. från andra läroämnen, så Tal. sammanfattade . sitt skensdäg till denna färd, och då vi sågo oss a kn da hoss Kn ARR