Aftonbladet – 15 februari 1861, sida 2

den att ensamt om hnhander tagas OCh l0Ssas af efterkomimafide. Och hvilken-kan dessutom med säkerhet påstå, alt dessa, utan vår medverkan, I in blifva i tillfälle att upptaga än mindre fullständigt genomföra denna stora id? ER mc VPA serna Diskussionen om ungdomens kroppsöfningar, Det försla för öfverläggning i detta vigtiga ämne föranstaltade sammanträde egde rum i går afton i De la Croix stora salong. En betydlig samling läkare, skolmän och personer för öfrigt af olika samhällsklas hade dervid infunnit sig. På galleriet s ett antal åhörande damer: Friherre Kaut Bonde, anmodad att intaga ords örandeplatsen, öpphade öfverliggningen med några allmänna betråktelser. Den fråga, com här skulle äfhahdlas, är bländ de vigtigaste på tidens föredragningslista, sade talaren, och ai dess lyckliga lösning beror framgången af den id, som nu elektriserar landet. Ehuru villigt man än må erkänna den patriotism som visas och de uppoffringar, som i hela Sverge göras för att genom folkbeväpning gilva var armi ökad styrka emot yttre våld, är det dock säkert. ätt om ej hågot med allvar göres förungdomens utveckling till större fysisk kraft, så blir denna eld en feu de poille, som blossar upp, men dör ut efter den första hänförelsen. Det är allmänt insedt att den uppväxande ungdomen är mer klemig och mindre energisk än förra generationer: och det är medel tillafhjelpande häraf, som man nu vill söka, ihågkommande, att det ej är nog alt ega mod och skicklighet att bäfa geväret. utan framför allt att ega kraft att utstå mödorna. Kan ej denna kraft hos ungdomen framskaffas, så skall Sverge nödgas afstå från sir ärorika plats bland nationerna, såsom civilisationens förpost i norden. Uppfostran är trefaldig: moralisk, intellektnel och fysisk. Det är uppfostran som skall åstadkomma ett harmoniskt helt och göra menniskar till en Guds afbild, liksom den råa diamanten först getiom den slipande handen erhåller sitt rätta värde. Hvarje aktningsvärd regering har också eghat sig åt pp frn ekondets befrämjande. De gamla grekerne ansågo de allmänna mötena för undervisning med vördnad och lärarnes kall heligt. Skönare kall kan ej heller gifvas än det, att bilda menniskan till menniska, hvilket hon först blir genom själens och hjertats förädling. Men det är ett tungt kall tillika, hvars mödor det är samhällets pligt att erkänna. Läraren uppofirar sig helt och hållet för andra, men hura blir han derför ersatt? Ofta är betrycket hvardagsgäst i hans torftiga Hem; och sällan strålar ryktets sol vänligt ned öfver hans lefnads afton. Mången tycker kanske att skolafgiften och stätsanslaget äro nog för läraren, men de svara ej mot hans uppoffringar och försakelser. Man köper mycket i vår tid, men man kan ej köpa dygd, bildning och humanitet. Den intellektuella bildningen tillhör det skolan att meddela, men hon bör FR nom hemmets uppfostran af hjertat och själen. Der är qQvinnans sfer. Hon skall. bilda mannens hjerta. Intrycken i barndomshemmet skapa lifvets vanor; och lättare göra dessa vanor mannens grundsatser, än grundsatserna göra hans vahot: För att åstadkomma moralisk utveckling måste den fysiska läggas till grund. Om den ej vårdas, kommer det hela på sned; det växer högmod, nervöst pjunk eller fanatisk öfve ning. Sverge var det första land som åter upptog de klassiska folkens medel att bringa jemnvigt emellan kröppsoch själsutveckling. Snillet Ling upplifvade för 50 år sedan den gymnastik, bär namn efter vårt språk. Skickliga efteti jare ha byggt vidare på samma grund, och gymhastiken bat äfven blifvit införd i våra skolor. Nu är n om att, jeinte den sanitära gymnästiken, äfven införa den militt såsom de på: föredragningslistan stående fyra punkterna visa, om hvilka de närvarande nu hade att yttra Friherren slutade med varma ön de frön, som nu komme att bii måtte bära goda frukter och här f Manhem. bärande vittne om sanningen af gamla satsen, att i en frisk kropp bor en frisk själ: VHurefter upplistes den första frågan, så 1ydande: Då för medborgaren i allmänhet och krigaren isynnerhet et frisk och härdad kropp. är af så stor vigt, och det temligen allmänt erkännes att ungdomens krop pastan hos 023 icke tillbötligen årdas, hvi ka äro de väsentligaste förbättringar man i detta hänseende har att önska? Professor IMalasten ansåg sig icke kunna underlåta att hembära sin tacksamhet till dem, som hät verkat för folkbeväpningens stora ide. Då vi icke kunna väte att allt framgent få lefva på våra minnen, så är det glädjande att ha bevittnat huruledes tanken om en allmän folkbeväpning gått såsom ett elektriskt slag genom nationen. Att den må leda till ett praktiskt resultat är hvarje upplyst fosterlandsväns önskan. Väl kah man få se åtskilliga med sura miner betrakta den nyväckta förelsen och frukta att den skall göras till handtlangare ät hågon olitisk id6; men till en sådan farhåga finnes ingen anledning, ty Sverge har intet annat förtryck att frukta än förtryck utifrån. Men lika litet som man bör lyssna till sådana grundlösa farhågor, lika litet bör man med andra föreställa sig; att verket kan genast, eller om några mår Hader; eller om ett år stå fullfärdigt, att vår krigshär skall blifva öfverflödig o. s. Vv. Talaren tror tvärtom, att vår titmärkta armå jäst är nödvändig såsom kärna och samrmneanhållnings te at RR — Deöt holtga berget I Japan. Engelska sändebudet i Japan Ålevik har i sällskap med sju andra engelsmän företagit en utflygt till Fusijama, Japans beryktade heliga berg. Et al deltagarne har beskrifvit denna färd. Den företogs till häst, och de resande mötte öfverallt den största välvilja och artighet; landet skildras såsoth vackert och väl odladt; både större och mindre städer hade ctt renligt och välmående utseende. Om berget sjelf innehåller berättelsen följande: I början stötte vi blott då och då på stiö; men när vi kommo högre upp lågo a ms sNAR dag: när vi efter Å timmars an