Aftonbladet – 13 februari 1861, sida 3

Rättegångsoch Pelissaker. Skomakaren Marelius och hans bodmamsell. I går förekom åter inför rådhusrättens 5:te afdelning det af mll Z. mot skomakaremästaren Marelius instämda mål; derföre att han, utan ml Z:s vetskap, låtit upp dyrka hennes byrå: Då Marelius förnekat att Z. till julklapp erhållit schalen och strumporna, hördes nu ettaf ml! Z. 8beropadt vittne: Hoöfmästareenkan Sofia Nilsson, som bor i samma hus som Marelius, intygade, att dagen före julaftonen pigan Sundholm, som förestår Marefii hushåll, anmodat vitt; net komma in till sig och bese de julklappar bon skulle lägga in. Blånd dessa hade Sundholm för vittnet visat ett paket, som hön UPP: gaf innehålla en schal; hvilken Marelius skulle till julklapp skänka ät bodmamsellen. Derjämte hade Sundholm yttrat, att hon till juk klapp skulle skänka mil Z. två par strumpor, äfvensom omnämnt att mll Z. förut på sin namnsdag af Marelius efhållit till present 7 alnar domestik. Marelius, härom åtspord, invände: sHvad fruntimmerna talat sins emellan, det angår icke mig; jag har icke gifvit mll Z. någon fen idare intygade vittnet Nilsson, på framställd fråga, att hon hört Marelius den 2 Januari, då mll Z. flyttade, yttra: Presenterna tar jag igen; derpå hade mål Z.invändt: Nej, det blir ej af, ty hvad jag en Fog fått oc tackat för, det behåller jag. MM Z:s moder hade då varit närvarande. Mäårelius bestred vittnesmålet, förklarande att han endast yttrat: MN skall lemna igen till Suwndholm hennes tillhörigheter. På derefter framställd fråga intygade vittnet att, ehuru Sundholm varit närvarande, då icke yttrats att de omtvistade persedlarne tillhörde pigan Sundholm och lemnats i förvar till mll Z. MII Z. anmälde nu, att sisttidne forsäng magister Munck af Rosenschöld, hvilken skrifvit stämningen i målet, infunnit Sig hos hennes moder och omtalat att Marelius uppdragit honom att erbjuda mll Z. förlikning, för att få rättegången bilagd. MI Z. hade icke velat ingå derpå. Marelius bestred att så skett. Detta mål uppsköts till nästa tisdag, till hvilken dag, uppå mll Z:s yrkande, magister Munck af Rosensköld skulle kallas; och ålades båda parterne att då vid vite af 10 rdr rmt medhafva alt den bevisning hvaraf de ville sig begagna. Derpå påropades ett annat mål, nemligen Marelius mot Z., och parterne fingo byta om plats, och mam. sell Z. säledes framträda å svarande sidan. En sedan förra rättegången uti brottmålsväg af Marelius till domstolen ingifven och mll Z. delgifven stämning upplästes och innehöll att Marelius angifver mil Z att, samma dag hon flyttat nr hans tjenst, ha af en fru augwita uppburit I rdr 12 sk. rmt för en af Marelius verkställd skolagning, hvarföre å henne yrkades laga ansvar. Då domstolens ordförande i allvarliga orlalag frågade Marelius om han nu ville för andra gången angifva den unga flickan för stöld, svarade han: ja, jag har icke instämt målet för att hämnas, utan endast för att freda mig sjelf; då hon mot mig drifvit allt till det yttersta. MIl Z. fick nu förklara sig. Såsom förut är omtaladt, hade hon med Marelii tillstånd uti dennes bod emottagit guttaperchagaloscher till lagning, hvilket verkställts af. en hr Carlander. För de penningar, som inflöto för sådant arbete, skulle hon redovisa åt Carlander, och egde för itt besvär att i provision afdraga 6 sk. å hvarje iksdaler. Då hön den 2 Januari, efter att ipoiskammaren ha blifvit skild ur Marelii tjenst,