Aftonbladet – 12 februari 1861, sida 3

ES et RT TR ringens sanktion eller deltagande. Kurir från Köpenhamn. Den 7 Februari. Privat dufvopost från Frankfurt. — En krigskommissaris är icke precist krig. — Dock gör man här rätt i åli reMa sina kanoner. — Markis Migliorati har ondt i sinnet — Mankeradt franskt tal i Helsingborg. — skepparehistoria. — Kung Frans af Bombafam och h. exe. Hall. — Gaöta och Kroneborg. — Ett vatten. — Rykten för dagen. — Ett hall-officiel blad. — Bournonville tager afsked. — En simpel ar betare vid namn Sörensen. Mina privata underrättelser från Förbundsdagen i Frankfurt — en följetonist har förbindelser öfverallt — låta förmode att höga vederbörande derstädes såtillvida nu hatva tagit skeden i vacker hand. (saken afgöres i det ögonblick detta brei afoår, men telegrafen skall förmodliger först i morgon. meddela resultatet, sedan protokollet blifvit justeradt), att mar: tillsvidare icke ämnar skicka Holstein nå-: gon exekutionsarmå6 på halsen, utan i stället (enär något argare måhända icke för ögonblicket anses nödvändigt och detta: andra i sjelfva verket kan vara liked kraftigt), utan i stället en eller par för bundskommissarier med makt och ee og i att styra hertigdömet i H. K. M. hertigens namn. Sakerna blefve väl med detta i dei allranärmaste desamma som om Tyskland genast skickade en armå, ty det är tydligt: att detta slags kommissarier i alla fall egentligen äro att betrakta som krigskommissarier, men . den brinnande konflikten skulle dock dermed fått någon respit och vi skulle då ännu fått litet ytterligare rådrum för det delikata grälett (pappersgrär I let), såsom professor Eberh. Zach. Munck ji af Rosenschöld brukade uttrycka sig, gnidande af glädje sina händer. Men om således det stora kriget vid Eidern måhända torde blifva uppskjutet några veckor mer, står der likväl ett annat ho-j tande moln på Danmarks politiska himmel och det är icke förgäfves krigsministern låter reffla sina kanoner. Jag går här att! omtala något, bvarom det fröjdar mig in i själen att af alla politici, vännen 9. B. inj begripen, icke en enda har hittills haft det ringaste att meddela, måhända icke ens haft en aning om, och jag vågar alltså med stolthet falla mig den förste som satt er i kännedom om denna sak (fnous avons t le premier å vous donner cette nouvelle etc. ete.4 heter det alltid i Ind. belge). Och nu — lyssnen! Ett annat krig står möjligen här för dörren... Mellan Danmark och — Sardinien. En lång serie af depechvexlingar har gått förut och, om jag ej misstager mig, har den svenska regeringen dervidlag som fredsmedlare uttömt sina bona officia; ändtligen, sedan dessa förhandlingar icke fört till något resultat, synes en kris stå för dörren och jag förnimmer i detta ögonblick, att det sardinska sändebudet markis Migliorati hals öfver hufvud har ilat från Stockholm ned till Sundet och i går ankommit till Helsingör öfver Helsingborg — hvilken sistnämnde stad han denna gång med sådan skyndamhet passerat, att den bekante dr SturzenBecker, som eljest vid dylika tillfällen derstädes plägar hålla långa franska tal på brandkårens vägnar, icke fick tid ens fill att utbringa ett kort och godt lefve för markisen och för Italiens enhet. Nåväl! Och hvad gäller markisens plötsliga ankomst på dansk botten? En skepparehistoria, säga några; jag tillåter. mig för min del säga: måhända något vida allvarsammare: Det är sannt att det från början är en skepparehistoria, med andra ord historien om ett italienskt skepp, som i höstas först gjorde ett ofrivilligt besök på Landskronausten, derefter, om jag ej misstager mig, måste gå i vinterqvarter i Helsingör; några matroser rymde från fartyget, åtskilligt trassel uppstod häraf, det ena trasslet gaf det andra. Detta är emellertid erg mera likgiltiga sida och jag uppehåller mig ej längre dervid, dn har a betänkligare. Fartyget i fråga råkade vara från Neapel; det hade lemnat, jag vet icke rätt hvilken syditaliensk hamn med papper, utfärdade af bourbonska (bombiska) auktoriteter, men medan ett fartyg seglar omkring för att -sätta på och göra haveri någonstädes i den vida verlden, kan mycket ske till lands, och det hade nu också verkligen så tilldraoit sig, att kung Frans under tiden måst lemna sin hufvudstad, att Garibaldi hade sopat rent hus i Sicilien och ända till Gaöta, ändtligen att en allmän omröstning hade AA MEn RENSA LR SSE FE SAR slipprig, och jag undrar icke på att den ; blef förbjuden. Han lät deri hela enlib ;