Aftonbladet – 12 februari 1861, sida 2

AL TTR RN eV RT TIRlNGRN vo te Kl me någa, upplysning och sedlighet. at — Lunds wniversitet. Kameralexamen unJergicks den 31 Januari af studeranderne G. H. Vetterhall, östg., P. A. N: Öhrvall, vestg., A. I. Sjöberg, smål., J. O. Lindbergh, W. A. fjertstrand, skån., J. J. Smitt, Blekingsbo: Medicinsk kandidatexamen undergicks den 2 denes af med. filos. kandidaterne T. A. Drakenerg, vestg., filos. mag. N. O. A. Ohlsson-Gadde, kån., L. J. Thysenius, A. W. Cassån, blekingsoer, O. A. M. Lindberg, göteb., C. H. Setterall, verml. Medilo-filosofisk kandidatexamen undergicks den 1 Januari ar studeranderne T. R. F. Blomberg, restg., C. F.: O. Nordstedt, smål., A.J. A. Roth, su. D. Sjöström, J. O. U. Möller, skån. — Enligt officiel rapport till förvaltningen u sjöärendena från konungens befallningshafrande i Westernorrlands län hafva å länets kuter 2:ne strandningar timat under sistlidet år. — TR anförde besvär öfver det den 15 ruli sistlidne år hållna kyrkoherdeval i Westerösa församling har Linköpings domkapitel den 2? dennes , afgifvit utslag, hvarigenom komminir P. O. Moberger blifvit förklarad hafva ervållit röstpluralitet vid det öfvesklagade valet. — Borgareed har i dag inför handelsych ekonomikollegium blifvit: aflagd af bagaren Abraham Engström. — Den kollekt, som i förgår insamlades . Adolf Fredriks kyrka för allmänna institutet för ifstumma. ach blinda, uppgick till 88 rdr 65 öre. Förlidet år utgjorde den 77 rdr-75 öre. — Vid assistanskontoret äro från och med den 5 till och med den 11 dennes utgifna 3393 län med 24.986 rdr och inbetalta: 1971 lån med 17,792 rdr 50 öre rmt. — Spanmålsexporten från Halmstad under år 1860 utgjorde uti kubikfot: håfre, 89,940,74; råg 20,475,97; korn 262,60; vete 1089,50. Exporten af potates var 5905 kubikfot. Under Japr månad 1861 ha exporterats 9192 kubikfot nafre. — Grosshandlanden A. P. Lundin har nyligen försålt sina under n:r 16 och 19 i qvarteret Typhon och adressnummer 66 vid Vesterlånggatan och 49 Kornhamnstorg belägna fasta egendomar till muraren C. J. Sandgren och minutER P. Johnsson för en summa af 160,000 rdr rmt. — Norrlandspostens korrespondent från Norrbotten skrifver den 28 Januari: Det mycket omtalade projektet till jernväg från Gellivara till Strömsund synes nu en tid varit lemnadt åt glömskan eller åtminstone åt tystnaden. Man skulle deraf kunna sluta, att hela PAT gått upp i rök; men så lärer det icke förhålla sig. Om det är sannt, hvad somi förbigående omtalats, skola tvärtom lifliga funderingar derom vara å bane. Det har bland annat anmärkts mot förslaget om nämnde jernvägs sträckning, att den skulle komma att gå genom trakter, som icke särdeles lämpade si för odling och kolonisation. Landshöfding Widmark berättas derföre hafva framkastat det förslaget, att draga detsamma till Luleå elf, hvarigenom väglängden skulle förkortas med 8—10 mil, vägen gå genom en god skogstrakt, som derjemte vore gynsam för odling, samt kommunikationen dermedelst komma att följa stora stråkvägen eller Luleå elf, hvid hvilken flere af Gellivaraverken och ofantliga sträckor odlingsbar jord, -illhöriga samma verk, äro belägna. Man kan lätt tänka sig, hvilken kraftig häfstång detta skulle blifva för framkallande af hjelpkällor, som i annat fall skulle ligga i sin linda till en långt aflägsen framtid. uru det kan komma att lyckas med detta Förslag är visserligen ovisst, men att det är af tillräcklig vi; för ett grundligt äfvervägande, torde man sluta af vederbörandes långvariga tystnad öfver sina planer med det äldre förslaget. . Den lifliga trävarurörelsen under de sednare åren här lockat spekulationen till orter, der yxan förr ej blitvit förd. Sålunda, är nu under anläggning ett större sågverk i Öfver-Torneå socken af en association; som kallar sig Svanstens bolag. Till disponent öfver verket är en ung geflebo, hr Axel Möller, utsedd. Det har fordrats många krokvägar, för att få kungligt tillstånd till dess anläggning, men det har lyckats, och nu är, såsöm sagdt, verket påbörjadt. Detta företag har upptagits af traktens befolkning med så oblida ögon och sådan fiendtlighet, att arbetsfolk måst föras dit från helt skilda orter. Orsaken till denna oginhet är fruktan, att det rika laxfisket skall förstöras genom skeppningarne, samt att dagsverksfolket skall dragas till detta mera lönande arbete från fisket. Saken har verkligen sina sidor, men det synes som om skogsafverkningen vore vehiklet för det norra Sverges förkofran, liksom guldet för åtskilliga landsträckor i nya verlden. Skogen skall en gång taga slut, liksom guldvaskningen skall upphöra, men arbetet skall i alla fall bära sina. frukter. Kolonisationen har börjat, den skall icke aftyna, utan vidga sig. En fläck mera af jorden är eröfrad. Myran drager sina ansenliga arr till labyrinten ; stacken växer dock, och växer tills den rymmer tusende lif. Det är utan tvifvel en försynens fingervisning från början, och dess synliga mål till slut. Lönlöst är att kämpa deremot. — I Norrlandsposten läses följande utdrag ur ett bref från Åsele lappmark: För omkring 2 år sedan har uti denna tidning stått att läsa berättelsen om den väldige björnjägaren Jacob Pehrsson i W—a, och hans äfventyr dervid. Som denne man varit en vaksam väktare öfver ortens björnar, så har hans sammanträffande på ett eller annat sätt med dem varit oundvikligt, dervid mer eller mindre märkvärdiga fejder egt rum. Sistl. höst hade, han begifvit sig ut och medtagit en karl, som förut ej varit med i någon björnlek. Ankommen till ett af honom sedan gammalt kändt björnide, der han anade björnen skulle hafva tagit sitt vinterläger, sade han i lakonisk ton till kamraten: Se huru jag nu vill väcka och framkalla den sofvande björnen, hvarpå han närmade sig grottan, stod en stund och med endast en kort gångstaf bultade på dörren. I detsamma framtrasiga kappor eller rättare skynken BREES OS Per mn AR mn LA