Aftonbladet – 8 februari 1861, sida 3

J HAL URCINAS Uppltoranac. vec oppna ec) sina bu nEpanger såsom sig borde: Kardinal iseman inberättar, att de visa sig motsträfviga att lemna fram sin kassa till den påfliga armens underhåll och förstärkning. bomliga af dem, påstås. det; äro till och med så omhvärfda af mörker, att de fördraga att ge sin skärf af sitt öfver flöd till lindring åt sina nödlidande landsImän under den; nuvarande stränga vintern framför att afsända. den till Rom, för att användas till uniformer. och att besolda och göda den lumpna Merodes onyttiga armå. IPåfven grämer sig öfver sina britiska barns junpförande. Bättre vet man att skicka sig E rankrike. Från detta land anlände nyligen 100,000 kronor samt en: rik samling af armband, örringar och broscher och annan qvinnogrannlåt, som deras egare skänkt påfven. Huru starkt dofta ej dessa gåfvor af biktstolen! Hvilket belopp af. absolution för peches mignons kan denna massa afsmåsaker anses representera? För Pius IX må; ste denna tribut från hans trogna döttrar vara jen rd. Slika goda saker skickas ej från England. Sannolikt är det till straff för bristen på gifmildhet, som vårt England ej längre hedras med en kardinals närvaro. Enligt hit anlända bref är kardinal Wiseman ganska sjuk, och det är ej sannolikt att han skall lefva länge; hans efterträdare i erkebiskopsembetet kommer ej att inneha kardinalsvärdigheten. Påfven lär mer än någonsin vara öfvertygad om, att alla förändringar som nyligen försiggått i Italien — alla missöden, som träffat honom och hans italienska bundsförvandter och vänner, äro Englands verk. Engelska intriger och engelskt guld ha tillställt alltsammans. Detta är håns fasta öfvertygelse, hvilken ingenting kan rubba. Likasom många andra svage i män hänger Pius IX med oöfvervinnerlig envishet fast vid en enfaldig föreställning, och alla bevis och resonnemanger i verlden skulle ej kunna förmå honom att frångå densämma. Dessa dumheter har hans omgifning satt i hufvudet på honom. Om denna vore bättre, tror mången att den hel. fadren skulle gifva med: sig, ty han saknar ej känsla för Italien. Goda rådgifvare och verkliga vänner skulle törhända lyckas öfvertygå honom om, huru stor röle det står honom: öppet att spela, samt att det finnes lats för henom .1 nationalpartiets främsta led. Tyvärr ha de, som stå honom närmast, elt intresse uti att undanhålla sanningens ljns ör honom samt att så mycket. som möjligt förlänga det nuvarande tillståndet. Detfinnes höga personer, för hvilka hvarje dag, som :örgäår, representerar en penningsumma att ägga fill en kölössal och illa förvärfvad rikedom. Det är ej genom dem ,vi. någonsin kunna höppas få se påfven upplyst eller håns sanna fördelar rådfrågade. Den lilla staden Veroli, belägen något norr om Frosinone, hemsöktes 1 slutet af örra. veckan af ett stort röfvareband, till en del bestående af bönder, till en del af soldater från upplösta neapolitanska regementen, hvilket slog. sig ned i staden och dess omgifningar, Ryktet uppgifver dem ill 2000 man, hvilket dock torde vara öfverdrif set; men det är säkert, att de voro talrika. De anfördes af neapolitanska baronen Chiavone. Veroli ligger nära intill den neapolitanska gränsen vå på kort afstånd fån Söra, som påstås för någon tid sedan ba varit bärden för det reaktionära röfvareväsendet. Lördagsafltonen den 19 Jan. föreföll på Apolloteatern den. allvarsammaste .demonstration, söm hittills egt rum af detta slag. Ni vet, att den betydelsefulla bifallsstorm, som hvarje afton i ade utbryta vid. ett ställe i Trovatore, hade blifvit inställd till följd deraf att arresteringar skett. På lördagen förnyades den med större häftighet än någonsin förut. Då de. ifrågavarande orden sjöngos, började hela parterren och en stor mängd åskådare. på de båda öfro lögeraderna att ge silt gr tillkänna. genom stampningar — detta sätt har nemligen Kommit i bruk i stället för handklappningar såsom mindre synligt för polisens ögon. Några klappade likväl i händerna och ropade högljudt da eapoft, men stampningarne förqväfde alla andra. ljud, söner röster inberäknade. . Man hade fortlarit härmed en stund, då tyå gensdarmer visade sig.i dörren då parterren, hvarvid en stor mängd åf de der sittande åskågarne steg upp och vände sig om emot em. Representationen blef afbruten, och någon ofo uppstod bland den aristokratiska delen af åskådarne, hvilka förnämligast befunnö sig på första och andra raden. Larmet saktade at, men började åter på nytt. italienska teatrar äro i allmänhet kända för att vara full. af damm, hvilket utgör ett omtyckt tillhåll för de törstiga loppor, som göra parketten till ett pinorum för personer med ömtålig hud. Stampningarne; jagade upp ungelär lika stora dammoln som; dem, hvilka bruka följa ett regemente vid dess marsch på en dammig frndevåg, och, att skåda genom teatersalongen var såsom att ;e genom en dimma. Polisen, lade sig cj i ielo med publiken. Monsignore Matteucei, som satt inkrupen längst in i sin loge, gat. order ät sina agenter, och bud, sändes. upp teatern, att representationen skulle fortsättas. Det blef till en början stumt spel bland det oväsen som fördes och blott uppvörde för att åter börja igen och som vuade fullt en qvart eller 20 minuter. BSlutigen tystnade det af, och Trovatore?:speades till slut lör sista gången på denna eater under innevarande. termin. Operan var blifvit förbjuden. Meningen hade egentigen varit att hänga ut en, flagg med.de talicnska färgerna från en loge på fjerde aden, och detta skulle otvifvelaktigt ha ifvit signal till en ursinnig bifallsstorm, ika visst som det skulle blifvit anledning