Aftonbladet – 7 februari 1861, sida 3

nade på eH SsTOS NhOrts forklara, ev han skulle betala dem för sina kalfvar... Detta var tillräckligt för de uppretade passagerarne, hvilka förargades öfver uppehållet och voro ursinniga öfver en elakhet, som utsatt dem för faran att omkomma. JEn svärm af dem begaf sig af, belägrade farmerns boning, grepo honom efter något motstånd, slog en snara om hans hals, släpade honom till närmaste träd och skulle de ha hängt honom, om ej några af passagerarne med revolvern i hand befriat honom och öfverlemnat honom till närmaste myndighet. Den andra var den långa resan genom Canadas skogsbygd, hvarest sanden skimrade så hvit och furorna stodo så gröna och allvarliga. Jag hade förut af resande hört omtalas, huru mycket boskapen tyeker om att ligga och sola sig på de oinhägnade amerikanska jernbanorna, och jag påminde mig att en resande berättat, att maskinisten och eldaren hela dagen i ända roade sig med att från godsvagnen skjuta med kula på boskapen. Man sade mig, att den inrättning, som är anbragt å lokomotivet för att fånga upp boskapen, ofta lyckedes deri, men att den ännu oftare trasslade in sig i kreaturens afbrutna ben, så att trainen vräktes öfverända. Det var derföre obehagligt att hvar tjugonde minut mellan Savannah och Charleston höra den gälla pipan ge till känna, att en ko åter var på banan, att känna tåget sakta af, nästan stanna — derefter en skarpare men markerad hvissling en eng. mil bortåt, — hvarpå alltsammans slutade dermed, alt man såg en dum ko ge sig af från banvallen in i skogen, rusande in bland vilda vinrankor och valnötträd, lönnar och sassafrasträd, tagande ett skutt ötver ett kullfallet träd och hviftande med svansen. Dessa och dylika tankar: sysselsatte mig, då jag låg på ryggen på den flätade söffbottnen i den amerikanska sofvagnen och förgäfves anropade den store, svarte kung Morpheusmed vallmokransen och elfenbensspiran. Nej, upp och ned hoppar vagnen, rystar och skakar, och nu börjar jag tro på den gamla Historien om huru maskinisten och eldaren hela natten sitta och spela kort, och litet emellan låta bantåget skumpa öfver ett dåligt ställe, ropande Låt gå bara; kör i vind!4 Slutligen faller jag i en orolig och lätt slummer, men jemförd med verklig sömn är der såsom en ishinna i en vattenskål mot en polarvinters fasta ishvalf. Den är likåsom fångkosten; den uppehåller lifvet, men är ingalunda riklig eller yppig. Ändtligen återkommer det efterlängtade dagsljuset. Den ena efter den andra stiger upp, gäspar och sträcker på sig. Det ärnågontung misstänkt i den brådska hvarmed vi alla skynda ur sängen, och aldrig har någon verkligen beqväm bädd lemnats med så grof otacksamhet. Nu komma Zenas och Ezra in till oss, för att ej tala om en ny passagerare från Corfu, känslolösa för den något instängda luften i vår sofvagn, och börja ställa sofforna i ordning igen. Inom några ögonblick äro bäddarne borta. De flätade sängbottnarne dragas ut, filtar och kuddar tagas bort, gardinerna rullas upp, stolparne under sängplatserna fästas i taket, slåarne under dem skjutas in, riglar skjutas för, och åter ha vi våra soffor i ordning. Och nu inströmmar genom de öppna fönstren en fläkt af frisk luft, som vederqvicker vår dufna och ruskiga hop. Nu begifva vi oss till tvagningsrummet och den enda smutsiga, vid väggen fästade borsten, hvaraf hela rummet fär utseende af en barberarstuga. . Vi tvätta oss med så små vattensqvättar, att man måste luta på fatet, likasom om det vore vattenbrist på hinsidan Jordan. Det kändes ej som öm jag hade tvättat mig, eller som om-jagsofvit, men det var som detvar, jag var trött dåsig, dammig, oren och olustig. Innan jag hinner fram till frukost-stationen, dit det ännu är en Half eng. mil, vill jag nu likväl nämna, att andra gången jag tog biljett till en sofvagn sof jag verkligen, och tredje gången sof jag godt Så myeket kan vanan göra; och i sjelfva verket äro dessa sofvagnar en stor vinst för affärsmän och för persoter som äro nödsakade att resa fort; 1. Kanada, der: befolkningen är af annat lynne, ha de ;dock blifvit törsökta, men förkastade. ? Nu svänger och ljuder den stora klockan på maskinen; ,den, djuptoniga pipan, som mera liknar en bassun-än de öronpinande pipor, som annorstädes begagnaås; ger från sig sitt skärande ljud; vi nalkas Buffalo och frukösten. Ä Vi sakta farten och stanna, och ut rusa alla i hungriga hopar. Fem gongons på tem olika frukostställen. dåna och dundra för att locka-till sig kunder; fem negrer ropa på en gång: ; Å Hitåt, jebblemen! Här finns frukost för en half dollar personen! — EFRse. Jn minut derefter sitter jag.tillbords emte omkring trettio andrahungriga själar, örplägantde Thig med homing (en rätt; till: aodd ar majs, mjölk, socker öch MM lekröda skifvor år salt kött samt stäfvade ostron: Hela iden fläktar en negergosse ned en djäderqvast af. kalkonfjädrar öfver mitt hufvud, ör at jaga bort de glupska umerikanska flugorna, hvilka äro riktiga reoublikaner bland fugor. Till, Redaktionen af Aftonbladet! Med anledning af kyrkoherden i Axberg och Hofsta församlingar A. Hallins i AftonBladet n:r 5 detta år införda artikel får mån s Aftonbladets redaktion anhålla att med rligast första i samma tidning få infördt öljande protokolls utdrag. Utdrag af protokollet, hållet i Axberes Pr den 2 December 1857