Aftonbladet – 7 februari 1861, sida 2

kosta ett ögonblicks möda på att skaffa sig en skilling. Ja, just en sådan, fast med de bättre anlag och de solidare kunskaper som du har framför de flesta af lekbröderna och som således aldrig borde gjort dig jemngod med dem gick du bort, men kom. igen allvarlig, flitig, med håg för arbete och eftertanka, och dertill skaffär du dig en fästmö, hvars minsta förtjenst, märk väl, jag anser hennes rikedom vara (Ernst rod nade af ren glädje); ty det var ett charmant fruntimmer, maken jag icke såg på många herrans år, och det just för att hon är nägpnnng. Det syns så tydligt, att hos henne bo icke allenast alla vackra qvinliga dygder och egenskaper, utan der fanns äfven en stor fond af vetande, odladt förstånd, klart skärskådande af allt som oOmgifver henne, och en vilja, som kan och bör gå fråm, ty den går säkert endast med goda vindar. Jag såg henne väl kört, men Jag, tror jag har uppfattat henne rätt. inst var förtjust öfver att höra Adelgunda berömmas från den gamle farbroderns läppar, och denne sednare fortsatte, utblåsande stora moln af rök ur sin pipa, Och tomt blir det nu efter dig, ty nu, men nu först har du svarat mot mina mångåriga önskningar, men jag skall aldrig klaga, ty jag anser dig ha gjort den allra största lycka en dödlig kan, och föraktar du ej din gamle träige farbrors råd, så gör du som u sagt; du ingår i kunglig Götha hofrätt och arbetar der flitigt, alldeles som vore du fattig man, och detta bör du göra, primo: . Emedan du har både stora kunskaer och rikliga anlag att gå långt på din ana, det jag aldrig ville säga dig den tid du förslösade dessa håfvor och din dyrbara tid dessutom, men nu gör jag det i den fulla öfvertygelse, att både gagna dig och staten, som behöfver duglige embetsmän åtminstone en bland tjoget, och det kan ds blifva, om du vill. (Forts. följer )