Aftonbladet – 7 februari 1861, sida 2

verkning. Bref från Köpenhamn. Den 2 Februari. 3 Af tidningarne från platsen har ni erfarit den något snöpliga ulgången på förslaget utt bilda en särskild förening till Slesvigs försvar? såsom ett slags opposition till Dannevirkeföreningen. De 7 inbjudarne funno för sodt att låta planen falla och inskränkte sig till en adress till konungen, undertecknad af samtlige Tiksdagsmän; med undantag af 4, och sedan utlemnad i boklådorna till ytterligare underskrifters erhållande. Oaktadt denna adress vid diskussionen derom bland riksdagsmännen undergick flera förändringar och afvikelser från det ursprungliga projektet, dervid bland annat borttogs den fras, hvari förekom ett slags tillitsvotum åt. regeringen, och oaktadt den sålunda blifvit så i allmänna ordalag hållen, att det är svårt att säga hvem som icke skulle kunna underskrifva den, är det märkligt nog, att det går mäkta trögt med subskriptionen, och det är fara för att till och med: denna adress såiunda gör ett visst fiasko. Detta är likväl, äfven för sakens skull ledsamt;.det kan tydas som tecken på likgiltighet från medborgarnes sida, ehuru det visserligen är sannt, att i sjelfva verket är hela denna adress fullkomligt öfverflödig, då den icke uttalar annat, än hvad som faller af sig sjelft, nemligen att det danska folket önskar se Slesvig bevaradt för monarkien. Dannevirkeföreningen har i den sista veckan erhållit flera ganska markanta anslutningar. Professor Clausen har tillträdt den, professor Fr. Hammerich likaledes, och den sednare har till och med mottagit valet till snppleant för representantskapets förman kand. Poulsen. Det nämnda representantskapet, som valdes vid generalförsamling, för ett par dagar sedan och består af 24 personer, har i går inom sig utsett föreningens bestyrelse, bestående af etatsråd Flor, hofjägmästar Carlsen, prokurator Christensen, protokollssekreter Schjörring och baron Blixen. .?Dagbladet? hade med myeken emphasis afrådt hvar kristen menniska från att sluta sig till föreningen; det var dagen efter denna bevekliga artikel prof. Hammerich, jemte en hel hop andra personer med, namn, tecknade sig på medlemslistan. Clausen och den bekante prof. N. M. Petersen, litteraturhistorikern, hade redan gjort det förut. Det är ganska sannt, hvad en artikelförfattare i går afton i Fsedrelandet skrifver, att de sista dagarne hafva ånyo medfört en paus i den började rörelsen, och att på grund deraf ?åtskilliga aktier, som voro i starkt fallande, åter börjat stiga i vädret.? Telegrafen har gifvit lugnande försäkringar, mera privata underrättelser sammanstämma dermed, de engelska tidningarne hålla fint i med att tala Danmarks sak, och kejsar Napoleon skall dessutom ha sagt något till sin tyske diplomat. Hvad har han sagt? Det vet jag icke, det vet man icke, men hvad han har sagt skall varit förträffligt. Alltså — in dulci jubilo !? Den ende, som under alla dessa barometervexlingar förblifver orubblig, tyckes vara krigsministern. Hans departement är fortfarande i den största verksamhet. H. M. konungen sjelf är dessutom vid ett krigiskt lynne och han skall sednast i går vid taffeln. för riksdagsmännen hafva gifvit detta sitt lynne luft på ett dramatiskt sätt. Hvad ministåren under dessa förhållanden egentligen vill, derom herrskar den komseklers