Aftonbladet – 6 februari 1861, sida 2

komite för vapenöfningars införande hälrv på att bilda sig i landet, och för denna ymite anser han lämpligast att den åtager o alla de funktioner, som armåförvaltninen eljest vore villig att åtaga sig för att ringa saken i gång. Får bränvinsbränning idkas på en landshöfdings egendom? Den affär, som föranledde oss att för nåra dagar sedan uppkasta denna fråga, syes verkligen på god väg att hålla hvad en redan vid första påseendet lofvade: att lifva en cause celebre. Vi ha framför 0ss åera nya, saken angående aktstycken, af 1 en del ganska märklig beskaffenhet. rämst torde vi böra återgifva den af landsöfdingen i Upsala till justitiekanslern inända förklaring med anledning af den medlelade tillåtelsen för bränvinsbrännings idande å landshöfdingen gretve E. Sparres ;gendom Brogård. Denna handling, som st undrager de argumenter, hvilka i landshöfdinmm 7; : sx sx ban : 1 sens i Upsala län tanka rättfärdigar denlat neddelade tillåtelsen, lyder sålunda: st Till justitiekanslersembetet! g Sedan till följd af justiriekanslersembetets, På ls rund af förekommen anledning, derom gjorda förfrågan, konungens befallningshafvande uti skrifvelse den 19 sistl. December upplyst, att arrendatorn F. G. Berg såsom arrendator af hr landshöfdingen och rid daren grefve B. Sparres egendom, Brogårds säteri RN de derunder lydande hemman, erhållit tillstånd att från den 15 November intill den 15 December sistlidet år vid nämnde egendom utöfva bränvinstillverkning; så har justitiekanslersembetet, enär 1 art. 1 S af den då gällande förordningen, angående vilkoren för bränvinstillverkning, innehåller det stadgande, att vissa embetsoch tjenstemän, samt bland dessa landshöfdingar, icke få befatta sig med bränvinstillverkning, oc detta stadgande, som uppenbarligt tillkommit dels för att i någon mån inskränka antalet af bränvinstillverkare och dels på det åtskilliga, till följd af sin famhällsställning inflytelserika personer, skulle lemna ett godt föredöme och ej sjelfva åräkna någon personlig fördel af dylik varas tillverkande, icke rätteligen borde så tydas, att ehuru landshöfding ej sjelf får tillverka bränvin å sin sgandr jordfastighet, sådan tillverkning likväl skulle kunna derstädes få utöfvas, derest egendomen eller någon del deraf åt arrendator upplåtes, hvarigenom, enär merberörde tillverkning i allmänhet icke torde utan ersättning af någon jordgare honom tillåtas, syftemålet, att landshöfding ej finge hafva fördel af bränvinstillverkning, påtagligen lätt skulle kunna kringgås, uti skrifvelse den 18 dennes infordrat konungens befallningshafvandes förklaring i anmärkta hänseendet. I anledning häraf får konungens befallningshafvande äran anföra, att då 1 Si åberopade kongt. förordning medgifver den, som eger eller innehafver i mantal satt eller särskild skattlagd jord, att tillverka bränvin, samt arrendatorn erg styrkt HR innehafva sådan jord, så har konungens befai ningshafvande icke tvekat att meddela Berg rättighet till den utöfvade bränvinstillverkningen, helst konungens befallningshafvande icke kan anse att stadgandet i nämnde s, att de deri uppräknade embetsoch tjenstemän icke må befatta sig med bränvinstillverkning, bör kunna tydas så vidsträckt, att arrendatorer å landshöfdingarnes jordfastigheter ej må befatta sig jemväl med slik tillverkning, såvida de icke tillhöra den kategori af tjenstemän, I som äro förbjudne att dylik handtering utöfva Skulle författningens mening likväl vara denna, torde konungens efallnings hafvande tillåtas anmärka, att lagstiftaren då bordt tydligt hafva bestämdt att det personliga förbudet äfven utesluter arrendatorer å landehöldingars jordegendomar från rättighet till bränvinstillverkning; men då sådant stadgande saknas, anser konungens befallningshafvande sig icke skäligen kunnat annorlunda förfara än som skett. I sammanhang härmed här konungens befallningshafvande ansett sig böra vördsamt tillkännagifva, att ofvanbemälde Berg, som vid mantalsoch skattskrifningen för innevarande år, på grund af arrendekontrakt, blifvit skrifven som arrendator af Brogårds säteri med underlydande, erhållit tillstånd att vid nämnde egendom från den 15 Februari intill den 15 Mars utöfva bränvinstillverkning; och skulle emot konungens befallningshafvandes öfvertygelse sådant tillstånd icke ega stöd af nu Vilande bränvinstillverkningsförordning af den 26 Oktober sistl. år, som i afseende på förbud för vissa personer att sjelfve tillverka bränvin, eger lika stadgande med kongl. förordningen af den 27 Nov. i 57, så utbeder konungens befallningshafvande sig justitiekanslersembetets benägna föreskrift om inhiberandet af det för Berg meddelade tillståndet. Upsala slott å landskontoret den 21 Januari 1868 Robert Kremer. . Såsom läsaren finner, utgår denna förklaring, likasom de justitiekanslerns skrifvelser, af hvilka den är föranledd, från det antagande, att ett verkligt arrende egde rum och att bränvinsbränningen utöfvades af en verklig arrendator. Men attäfven detta blifvit draget i tvifvelsmål och frågan derom gjord till föremål för laga undersökning, inhemtar man al en annan handling, som äfvenledes i. dessa dagar kommit till offentligheten. Sednas! hitkomna nummer af Upsala-Posten meddelar nemligen en af landsfiskalen Askeroth ingifven stämningsansökning, genom hvilken landshöfdingen grefve Sparre blifvit vederbörligen kallad och stämd att inställa si vid innevarande års lagtima vinterting ned Bro härad, som hålles å tingshuset vid I Tibble gästgifvaregård och tog sin början den 22 sistl. Januari, för att afgilva svaromål i ofvan berörda sak. Stämningsansök2 Loch sanna af lifvet. blir man icke hvad man