Aftonbladet – 6 februari 1861, sida 2

han äfven öfvervunnit allt detta onda, så visar dock hans yttre något som blott kan väcka medlidande, och en sådan får dock ildrig någon riktig trefnad bland dem, som cke hafva någon annan känsla än möjlisen litet fördold afsmak för den stackaren.tt Ja, tänk om man äfven får det för mig, sade lörnst, det blir minsan intet lätt problem att lösa, att göra sig älskad af alla dessa menniskor, som kanske hafva fått en fix id6, att utan sin fröken finns ingenting på jorden som duger.? CAck, min Ernst, sade Adelgunda, tro mig, hvilker som behandlar dessa goda naturmenniskor såsom likar och syskon, och söm gör detta icke för att jaga efter folkgunst, utan af kärlek, af hjertats ingifvelse, den gör sig snart tillv deras vän, och om man då dertill har tillgångar, som man icke endast använder för sig sjelf, utan äfven för dem, oberäknadt deras lagliga löner, så blir man snart deras afgud.t Q, och allt detta skall jag få dela! sade han förtjust. Näst den, att du sjelf skall älska mig, finns ju ingen större fröjd på jorden, än att dina tjenare skola lära sig att verkligen hålla utaf mig. Men tänk om de icke göra det! Hvilket bekymmer! Jag hörde aldrig maken?, sade Beatrix, och ändå är denna tanke hos eder så högst naturlig, och jag vill slå vad, att samma unga herre som, med den allra möjligaste största tillförsigt och förtroende till sig sjelf, för någon tid sedän steg inien af de största och mest bildade cirklar i hufvudstaden, ban känner en viss oro att ej behaga dessa simpla naturmenniskor. Ja, så är det. Men förr än man sågder återgår till sjelfva naturen; till det verkliga