Aftonbladet – 6 februari 1861, sida 1

Carin ett trådnystan, och Lina i Bro ett gult vax i belöning, men det får jag bekänna, att Stina i Backen fick en örfil. Jag ångrat i flyande minut, men då va det sjordt, och här minsan inte gjort ondt, det ska fröken få se. Det skall bli för bra att få hem fröken. Cajsa går bara och funderar om hon ska ta den skråen trädgårdsmästaren eller ej, och förrän fröken kommer och säger sin mening, tar hon aldrig sitt parti, för si de ä den enda di tro på ändå. Det är alldeles grufligt hvad godset irågar efter om inte fröken kommer hem. Pen ena har ett och den andra ett annat ut väva om, och be om, och alla säga de attde ä så söckenet att gå fram teherrgården när gardinerna ska vara nere i alla rum, och inte frökens fagra anlete nickar åt dem genom fönstren, och de saja en gång — när vi klippte fåra — tänk om fröken gick sta och gilte bort sig! Och då stack ena guma saxa i en så, så blon ran, och mensan de va för anat än hon blef så dann, och de nappa te och gråta och sa, att det vore det värsta som ske kunde, och då sa ja, att det kunde väl ingen förmena fröken att gifta sig, som så många andra, och att hon kunde ju få en god man, och att de kunde ju bo här, men så sa de me en mun, att aldrig blir han så go herre som fröken, och då fick de inte vänna sig till fröken med allt, och så blef det ett så nt rykte att fröken verkligen skulle giftas, och då blef det sånt tal, och de skalle gå allihop emot fröken i Hjo, och bina inte bry sig omet, men så sa spektorn? att han skulle säga opp hvem som vågade sig te sånna dumheter, och då sa di att de promt ville dra fröken hem från alebron, men då sa spektorn att fröken tycker aldrig om tocke bråk, utan bara att hvar och en er skyldighet och hvad som rätt och godt är, och då blef de