Aftonbladet – 2 februari 1861, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet! I en med Frank undertecknad artikel i lördagens Litteraturtidning förekommer en skarp kritik af öfversättningar i allmänhet och särskildt af en för några år sedan utkommen öfversättning af Elisabeth Wetherells Queechy. Det kan icke här vara meningen att ingå i någon diskussion om denna uppsats, helst då den, som sänder dessa rader, 1 allmänhet instämmer i der uttalade åsigter. I ett afseende måste han dock göra en anmärkning. Så rättvisa de flesta anförda exemplen än äro, finnas der dock många, som, om de skulle vara riktiga, skulle betåga en öfversättare all frihet; det måste nermligen stå honom fritt att välja sina uttryck, äfven om man helt och hållet frångår originalets ord, blott man bibehåller dess andemening. Detta är dock en obetydlighet emot sjelfva hufvudsaken. Undertecknads mening här är blott den att, på det att slarfvet ej må drabba förläggaren, hr Albert Bonnier. a att som den, hvilken af honom hade fått i uppdrag att öfversätta Queechy, insjuknade, då han skulle börja sitt arbete, lemade Han det ifrån sig åt en person, för hvars kännedom af engelska språket och förmåga i öfrigt till fullgörande af hvad han ap då åtog, ins. olyckligtvis hyste det största förtroende. Hvad undertecknad härvid hufvudsakligen har att förebrå sig är dock, att han vidtog denna åtgr utan att derom underrätta förläggaren, helst å det visade sig, att den, åt hvilken han gifvit ki ge alldeles icke var det vuxen. Den dåliga öfversättningen kan således icke läggas förläggaren till last, och till undertecknads ursäkt må endast anföras, att han alltför lätt trodde: på en annans utlofvade duglighet. Detta i stör-. sta korthet. Må hr Frank för öfrigt fortfarande hålla skarp utkik på dåliga öfversättningar, det kan ingen lifligare önska än densom först åtog sig öfversättningen af Queechy.