Aftonbladet – 2 februari 1861, sida 3

Fattigdom och menniskokärlek i Paris. ) Att den omätliga jättestaden vid BSeinen årligen drager en massa menniskor till sig, hvilka beundra dess palatser, dess konstskatter, dess mångfaldiga tillfällen till njutningar och förströelser, det vet hvar och en. Men att Paris midt i sin glans och herrlighet innesluter en främmande befolkning af 00,000 menniskor, (mest tyskar, men äfven från andra länder, ehuru Paris inregistrerar alla under denna kategori hörande främlingar, ätven från Skandinavien, Holland, m. m. under namn af tyskar,) det torde vara mindre bekant. Och likvisst är det dit vi vilja föra våra läsare för att låta dem se huru tron på himlens förbarmande gifver kraft att bekämpa och besegra synd och jemmer i dess rysligaste gestalt. Arligen strömma mellan 60 till 80,000, menniskor af de lägsta folkklasser till Paris, för att der söka arbete. De flesta af dessa äro prolestanter till namnet. Knappast hafva de ankommit förr än de förlora den smula hederlighet. som de ännu hade i behåll från hemmet, i de lastens och eländets hålor som nu omgitva dem. Den sista skymten af gudsfruktan dör med minnet af ett kristlivt ordnadt lif. 1 den stora verldsstaden få de allt mera smak på ett slösaktigt och lösaktigt lif. Oförnöjsamhet, oordning, uppstudsighet, högmod och förakt för allt upphöjdt och heligt bemäktiga sig dem inom ) Efter Dansk Ilustr.-Tidende.