Aftonbladet – 1 februari 1861, sida 3

a ba EIA LANTA Frimurarne) År 1717 stiftades den stora logen i London. Denna händelse lade väl icke första grunden till frimurareväsendet, men den medförde dock en väsentlig förändring i detsamma. Om vi besinna, buru djupt frimurarnes förbund en lång tid ingrep i alla de vigtigaste lefnadsförhållanden, så hafva vi all orsak att med uppmärksamt öga följa dess uppkomst och tillväxt. Huru öfverraskande är det icke, att midt uti en prosaisk och nykter tid se ett förbund bilda sig, som. vänder sig till menniskans: fantasi och känsla, och som söker att uppfostra henne till fri och inom sig harmonisk fulländning! Det hör till denna. ordens innersta egendomligheter, att den, genom att hänvisa på ett urgammalt, dunkelt ursprung och ett hemlighetsfullt historiskt sammanhang, söker gifva sig en viss vördnadsbjudande helgd; dit hör, bland annat, att den gaf sig en egen tideräkning och förlade sin första stiftelse till fyratusen år före Kristus. Det oaktadt är frimureriets historia för ingen del så mörk, som man vanligen antager. Hvem vågar väl i våra dagar försvara de nyssnämnda fromma sagorna? Hvem ville ännu erinra om Salomos tempelbyggnad eller de eleusinska. mysterierna, om Bsseernas och Pythagoreernas eller till och med de gamla Parsernas och Indiernas hemliga läror? ÅAfven Lessings åsigt, att frimurarne skulle härstamma omedelbart från tempelherrarne, strider, såsom man numera allmänt inser, mot. all historisk möjlighet... Och lika orik tigt är det att härleda frimurarförbundet från en sammansvärjning bland Karl den förstes i England anhängare, för att hämnas hans afrättning, eller, såsom å andra sidan skett, omvändt från Cromwells sluga åtgärder att befästa sitt hotade herravälde. Det sammanstämmande resultatet af alla nyare forskningar, företagna isynnerhet ul bröderna Krause, Heldman och Kloss, är, att af: alla dessa kringlöpande sagor och fabler ingen eger historisk grund, utom den, som sätter frimureriet i sammanhang med de gamla byggnadsgillena. Byggnadsgillena, om hvilka de stora medeltidsdomernas historia har så mycket att berätta, voro af gammalt inhemska äfven i a Dessa byggnadsgillen hade, liksom i alla öfriga länder, så äfven i England sin egen jurisdiktion; de hette derföre fria murare, Free Masons. Stället, der de församlade sig, eller herberget hette lodge, Los fransmännen logis och hos italienarne 10ggia. Dessa byggnadsgillens gamla lagar, sedvänjoroch läror voro i alla länder ungefärligen desamma; de gingo ut på att bevara och fortplanta de traditionela rättigheterna och konsthemligheterna, på upprätthållandet af tukt och ordning bland skråbröderna och på dessas likställighet inom skrået. Dessa gamla handtverksmessiga herbergen stodo i England i full blomstring ända inemot slutet af sextonde århundradet, men de förföllo, då medeltidens byggnadskonst småningom förföll och renaissanceeller, som den i England kallades, den Augustiska stilen trädde i dess ställe. Det blef derföre under förra hälften af sjuttonde århundradet mer och mer sedvanligt, att äfven förnäma gynnare och lärda konstvänner omedelbart togo del i gillenas verksamhet, sannolikt för att åstadkomma en lifligare vexelverkan mellan arbetare och byggare. Dessa hette antagne murare (accepted masons). Afven Wilhelm af Oranien inträdde 1695 i ett sådant her-: berge eller loge: och sedan den tiden plägade man kalla mureriet den ?kungliga konsten?. Ingen kan ställa sig mot tidens rullande hjul. Skrånas gamla anda var försvunnen. Detstyckes väl, som skulle de erhållit ny kraft genom de efter den stora! branden 1666 företagna nybyggnaderna och I isynnerhet genom byggandet af Paulskyr-: kan... Men snart förföllo de återstälda herj bergena ånyo och sp slutligen sin fullkomliga upplösning till mötes; likasom Rn tidigt äfven de tyska herbergena gingo uni der. Detta de engelska herbergenas slut j liga försinande är historiskt fästadt vid upp-: byggarens af Paulskyrkan, Christoph Wrens : namn. Det är sålunda ett uppenbart miss-! tag, då Lessing, i sina herrliga frimurare) samtal, sätter Christoph Wren 1 Hörmasteg i ) Ur H: Hettners Litteraturgeschichte des: 18:ten Jahrhunderts, 1:ster Theil. Öfvers.af R. (Efter F. Litteraturbladet.)