Aftonbladet – 1 februari 1861, sida 3

(Insändt.) Vid frågan om bhuningsrums uppvä: mande vintertiden medelst eldning i våra vanliga stenkakelugnar, hvilken fråga nyligen väckts genom ett i A. B. framstäldt förslag om värmets fullständigare tillgodogörande medelst en kolningsprocess utaf veden, som sker uti sluten kakelugn med så ringa drag som möjligt, för vinnande af densammas högsta uppvärmning med minsta vedåtgång — må det ej vara ur vägen att från läkarens ståndpunkt betrakta den icke ovigtiga saken och isynnerhet den föreslagna, nu nämnda metoden, hvilken vår särdeles stränga vinter utan tvifvel föranledt mången att försöka och antaga. För denna frågas utredning måste man afse tvenne omständigheter: 1:0 vinnande af så hög värmegrad som möjligt med vedbesparing, och 2:0 förbättrande af den luft, som i det uppvärmda rummet: skall respireras. , Hvad den första delen af frågan angår, så kan ej nekas, att den föreslagna metoden med sluten eldning och ringa drag är både teoretiskt och praktiskt riktig, för att låta kakelugnen uppfänga högsta möjliga ärmemått, så att den vore obetingadt antaplig, så vida detta vore det enda ändemålet. Men man måste, beträffande den andra delen af frågan, förnuftiotvis göra åtilliga restriktioner för tillämpningen. Man måste nemligen se till att, på samma gång som eldningen sker, den instängda forskämda lnfien utskaffas. samt att ej undra för välbelinnandet skadliga gasarter samlas i rummet efter densamma. Att det första, nemigen luftvexlingen, i mycket inskränkt mån befordras genom sluten eldning, inses ganska lätt, just till följd af det ringa draget. Och å andra sidan inträffar med gamrala, förbrända och ve kakelugnar, att de insupa de me bränöprodukter blandade vattenångor, som vid en dylik eldning länge