Aftonbladet – 31 januari 1861, sida 1

tid ske lof! Men sådan är alltid Clas Ulrik, när han spelat robert på robert med gretvinnan S., ty hon har förhexat bonom : hundra år. God natt, käraste barn, tacka mig nu för att du slapp undan. Och detta underlät Adelgunda visst icke, lika litet som att taga godnatt, och ändtligen var hon då i ro i sitt rum, och kunde få Jägga sig en stund, som hon aldrig så längtat efter som i afton. För första gången i sitt lif var Adelgunda litet småvresig mot Mina. som i allmänhet var långsam utaf sig, men med hvilken Adelgunda alltid hade en engels tålemod, säker att Mina af ren tillgifvenhet gjörde så fort hön förmådde, meh nu sade hon under afklädningen: Vet du, Mina! att om du tog i knappnålehs hufvud, och icke i dess udd, så gick den visst fortåre ur, och jag slapp stå här. Mina såg helt förvånad ut, och blef det ännu mera när Adelgunda sade: Att du förlägger min nattmössa, så att du inte får igen henne, är bra ledsamt, men ändå Odrägligare att du går och letar efter henne och inte ger mig en annan. Men när Mina slutligen enligt gummal plägsed frågade, om hennes fröken befallde något vidare, innan hon gick, såde Adelgunda, såsom alltid vänligt: Nej, tack! godnatt, Mina lilla! Och nu var hon då ändtligen allena, och i ro med sin oro och hade en hel nätt att tänka på. Han älskar mig icke! Han är alldeles liknöjd för mig. Det bar blott haft nyhetens behag och kanske något pia att vara i u År dans skap. Han h anske någon ånnbä ha åf Hjörtat älskar: Och än öre han ej så uppriktig och framlade sin brist på förmögenhet och många af sina större