Aftonbladet – 31 januari 1861, sida 1

1 1. ro0KS: N:0O 1 plorgadlan, I ff. dd. I0088 Vlad 12; öre Riksmynt raden för fin stil. (48 bokstäfv (STOCKHOLM, Aftonbla STOCKHOLM den 81 Jan. ;. Sedan det nu tillräckligt visat sig, att den danska BOYE nad; som upprättades i Tbörjan af år 1852, icke kan ega bestånd hloch att samma tyska makter, som då hos danska regeringen fordrade och genomdrefvo en sådan organisation, sedermera sjelfva åvägabragt dess upplösning, bör man kop i pas, att den åsigten numera i Danmark allmänt och med verkligt allvar omfattas, att Danmark bör afstå irån hvarje politisk förbindelse med Holstein och Lauenburg och att dessa tyska hertigdömen, må organisera Joch sköta sig sjelfva, bäst dem och det stora tyska fäderneslandet gitter. . Hvarje dansk man. borde omsider ha lärt sig, att -Isträfvandet att behålla Holstein; utom detatt dess resultat alltid blir illusoriskt och att deti. -Imånga fall ledt till det egentliga Danmarks Iberoende af Holstein och Tyskland, medfört de största: vådor för den sydligaste deJlen af det verkliga Danmark, detta Sydjutiland eller Slesvig, som från urminnes tider At verkligen varit danskt och utan hvilket Danmark icke kan bestå såsom ett sjelfständigt trike. Ett och annat häntyder derpå, att idenna mening vinner allt mera bestämdhet Toch stadga hos de politiskt :änkande i-lanIdet. Vid ett nyligen i Odensee hållet po-Ilitiskt möte, som bevistades af 1200 medI borgare, antogs en adress til! konungen, 1 thvilken församlingen i varm och kraftiga ord nttalar den öfvertygelsen, att de sedd naste årens erfarenhet tillräckligt bör ha visat, ttt det mål, till hvilket Danmarks regering och fölk böra sträfva, måste vara det, . att Syd-Jutlands (Slesvigs) konstitutionella förbindelse med det öfriga Danmark tilljett sjelfständigt ochodelbart rike upprätthålles och stärkes, att Holsteins och. Lauenburgs redan EE utträdande ur helstaten ullständigt genomföres, — så ätt hvarje främmande makts infly-. tande kv Danmarks inre angelägenheter för alltid afskäres. T Man finner nu äfven i Fedrelandet en artikel af gamla Grundtvig, hvilken beItraktats såsom den häftigaste tyskfienden i Danmark, men som nu uppträder: och manar till en försoning och ett förbund emellan Norden och Tyskland, på det vilkor, att Tyskland tager hvad Tyskland verkligen tillhörer och att Norden sedermera står I Tyskland bi mot de faror, som kunna hota från Panslavismen eller Panromanismen. Denna artikel är så pass märklig, att vi Tanse oss böra meddela den, oaktadt de underliga egenheter i uttryckssättet, som alltid vidlåda de Grundtvigska uppsatserna. Den har följande lydelse: Att jag någonsin skulle råda till försoning med Tyskland, ha mina landsmän helt visst ännu mindre än tyskarne väntat sig, men detta har dock redan i flera år varit min afsigt, så snart jag kunde finna utsigt till någon möjlighet af en verklig försoning, vid hvilken icke Danmarks rike jemte danskan och danskheten blefve försoningsoffret, till ingen hytta för verlden, utan blott till oObjelplig skada för båda parterna. Hvad man nemligen kallat att lugna? Holstein och tillfredsställa? Tyskland, har alltid i mina ögon varit en lika tydlig omöjlighet, som det var för det fallande Kartago att ställa Massinissa till freds? och förnöja? romarne på annat sätt än genom ett lika löjligt som ömkligt sjelfmord, !och det torde i Tysklands ögon se ut som ett slafuppror, då vi, som midt i det egentliga konungariket. Danmark förguda det tyska språket och lägga det till grund för hela vår högre bildning, ändock förneka detsamma rättigheten att vara rådande i gränsprovinsen Slesvig. Hvad :som således förmått mig att önska och nu förmår mig att förorda en verklig försoning med Tyskland, är, att jag anser en sådan, med hänsyn till framtiden, oumbärlig för Danmark och för hela vår Nord, och finner det sannolikt, att Tyskland, om också motsträfvigt, skall gå in def å, :emedan en säker gräns i norr i sjelfva verket skall befinnas lika oumbärlig för Tyskland, som en säker gräns i söder är för Danmark och Norden. Hå snart nemligen Tyskland i ett lugnt ögonblick kommer att be runda sin nuvaAge och blifvande verldsställning, sedan det oåterkalleligt förlorat sitt italienska herrayvälde, med Italien och Frankrike, ja, med Panromanien i vester oeh Panslavonien i öster, så kan det ju aldrig hoppas att uthärda en Mycket sannolik påtryckning från ömse sidor, ja, svårligen ens en oundviklig påtryckningåfrån den ena sidan, utan en säker gräns i norr samt förbund så väl med Norden som med England. Tyskland har för sin del länge känt behofvet af en amiralstat i norr och bör vara nog förståndigt att inse, att en sådan lika litet kan eröfras vid Eidern eller vid Öresund, som den gamle persiske konungen vann en amiralstat i vestet, genom att lägga under sigiMindre Asien skinkan NN SNR AE ——— ! en Jär hon skyldig honom att förtiga detafslag 06 SR NR 3 j