Aftonbladet – 31 januari 1861, sida 1

lilla kusin Adelgunda; exeusexz moi, ma ehåre Emergence, om jag i detta fall icke helt och hållet -litar på din perteption. Nå lilla kusin! Inte sant? Presidenten sade något? Dito, dito, dito? ?Har han sjelf berättat det för onkel? ? frågade. Adelgunda. ?Ja,i nej, jävun peu! un peu, mais pas tout. åd fail?, svarade onkeln: Jo så, nu förstår jag hela chäsen4, sade godt skrattande den qvicka goda gumman, som gerna ville. hjelpa Adelgunda från detta inqvisitoriska förhör-och, söm viredan förut veta, för ingen del ;var: okunnig om hela uppträdet vid. middagsbordet hos W-—s: Nu förstår! jag, mr Je president har väl berättat att han friat, men icke att han fått en skön och bastant korg, hvabalX Gubben gapade så, att man kunde hafva fått rum med ett helt franskt bröd, till och med under godt:hveteår, i hans mun, och sade, när han slutligen förmådde röra på den sbreda tungan, som alltid synnerligen spelade en roll i hans bra fula mun: cAh, ma chere! bry dig inte om den saken, låt la petite svara för sig sjelf. äJa, gerna för mig. Kan hon svara något annat sans mentir — jag skall väl visa dig att jag icke heller glömt min lilla fransyska, fast jag spar den helst till den behöfs — så vill jag sjelf gifta mig med presidenten, om jag le enka. cKommer icke i fråga, ma chåre. — Nå, petite cousine! Ja, sade Adelgunda, hälften allvarsamt, hälften skrattande, men inom sig alldeles upptröttad och uppledsen. Tant har verkligen sagt sanningen, precist som det är. Dock hoppas jag min goda onkel ej förråder detta förtroende; ty hvilken än den man må vara som bjuder en qvinna sin hand, så