Aftonbladet – 30 januari 1861, sida 2

Bonaparte Paterson4. Detta tillstånd, hvaruti man gaf honom ett namn, som ej var hans eget, antogs icke. Uti ett bref till I kejsaren. af den 25 Juli samma år yttrar fadern, efter att hafva förklarat sitt fullkomliga bifall till sonens vägran: Det utgör ingen verklig vanheder för en man att vara född oäkta, och att antaga följderna deraf. Hade jag befunnit mig i denna ställning, så skulle jag för länge sedan med tacksamhet jha emottagit de anbud, som E. M. behagat göra mig. Men då jag är född af äkta säng, oeh detta städse varit erkändt af min familj och af alla länders lagar, så skulle det innebära den yttersta låghet och vanheder från min sida att emottaga ett batardpatentX.. Titeln af hertig af Sartene, som ytterligare; hade erbjudits honom.) N Med anledning af alla dessa äldre och rysare försök attupphäfva giltigheten af prins: Jeromes äktenskap med miss Paterson, yttra. hennes advokater, hrr Berryer och Legrand, :i sil promemoria följande allvarliga och betydelsefulla ord : Man har medelst nyligen offentliggjorda skrifter sökt tillintetgöra giltigheten af de mest högtidliga handlingar, i trots af den bekräftelse dessa erhållit och våra lagars uttryckliga bestämmelser. : Fullt bevisade takta ha blifvit förnekade eller vanställda, och man vill nu inför domstolen våga ett. försök att låta envåldsmaktens olagliga åtgärder och åsigter, servilt upprepade af män utan den ringaste domaremyndighet (familjerådets med da aEa gälla mer än lagens och den sociala ordningens grundprinciper. -Men? — så lyda slutorden i promemorian — ?Franska embetsmän, som hålla lagböken i sin hand och som vilja häfda sitt olberoendes värdighet, skola säkert icke låta älztenskapets heliga auktoritet och de dyrbara och lagliga rättigheter, som tillhöra en familj sedan mer än ett halft århundrade; gifva vika hvarken för politikens efemeriska kraf eller för enväldets godtyckliga och jon fulla önskningar eller för dess tjenares lagstridiga medgörlighet.? A svarande sidan har anförts, att Jerome Bonaparte vid tillfället var minderårig; att moderns samtycke icke hade erhållits, samt att bruden var protestant. Häruppå har man -.genmält, först och främsti afseende på brud summens förmenta minderårighet, att äfven om :han -ej skulle ha varit mer än 19 år, Frankrikes Code Civil tillåter en man -att vid denna ålder ingå äktenskap. Hvad moderns samtycke angår, så är det visserligen sännt, att ehuru hvarken kanoniska lagen eller den. amerikanska fordrar ett dylikt vilkor, franska lagen gör det, men sistnämnde lag föreskrifver derjemte att moderns protest måste afgifvås inom ett år efter sedan hon . erhållit kännedom om förhållandet, och, Jeromes moder har hvarken inom denna tid eller någonsin bestridt vigselns giltighet. I afseende på brudens religion är det redan anmärkt hurusom detta argument, i sig sjelf saknande all laglig vigt, bör synas så a ket mera grundlöst, som prinsens andra hustru äfvenledes var protestant. Målet är af ej ringa vigt, enär åf domstolarnes utslåg beror huruvida det första eller det sednare giftermålet skall anses ega laglig giltighet. änssnnstseskerssdtn tens