disk krassknopp som blifvit upphöjd till namn, heder och värdighet af kapris. Och sedan gjorde jagien resa till Upsala., Den gick bra och var det bästa af hela min färd, ty jag råkade på intressanta passagerare. Men ck! sjelfva Upsala, hvilken stad, och hvilken död!4 Jag föreställde tysken förgäfves, att han varit der mellan terminerna, men han lät icke öfvertyga sig att detta hade något att betyda. Hvad vill det säga!X sade han; res till Heidelberg, till Bonn t. .ex., när ni vill, på hvilken tid af året som behagas, och ni skall dock alltid finna detta lif, som skall och måste finnas i en universitetsstad; ty om några tåga till hemmets. .larer och penater, så bör det dock 0 många som. hellre: dröja qvar och rtsätta sitt studerande. Men ert Upsala såg ut som ett hus, der man vädrade och sopade jefter det bortresta herrskapet, och der:ex resande gäst får till svar, hvart han vänder gig: Här är ingen hemma, eller här: äro alla. borta, som är lika tråkigt. Jag frågade om han åtminstone ej tyckte om domkyrkan. Åh, jo visserligen, svarade han, det är ett skönt tempel, sedan fordna. dagar, men, så hvitmenadt, så ljust, så tomt och ödsligt. Mins ni icke våra kyrkor? Mannen var katolik. Han talade om sin resa till Falun, Dannemora, Elfdalen, som om en martyr färdats genom en öken, väl. medgifvande landets värde, men klandrande dess dåliga inrättningar i allmänhet. .Jag kunde omöjligen låta bli att skratta åt hans beskrifningar, men med er ss harm! öfver alt ej kunna disputera med honom, och då jag siutligen frågade honom om han icke likväl. oaktadt allt fonn vär svenska natur gudomlig. Jo, den är just gudomlig, och det är rätta ordet, ty menniskan har dervid ej uträttat det allra rin