Aftonbladet – 26 januari 1861, sida 3

— pillowo 1 0: stems 179. AC strange degree ofj calmness: 108. rÅre you faint? 203. patient continuance in well-doing 43. pIt seemed as if she eould not hope to escape some eyes in such an atmosphere. 16. ;D ont evcuse y ou!, 2807 slam sure Ihave seen. 81. Isnt it awkward ? 507. — in dreamy unconsciousness. 345. confusionp. with, no little difficulty. has been — My head pretty bad., 36 the art of draving. with a somen hat saturnine e presssion Zof mischief. 344. stycke.) — stödjepelare.s 495:tufvor.e 9205. sett egendomligt lugn.s 237 vÄr ni ledsen ? — — huru man iitälamod kan bemöda sig om ett rättskaffens sinne.s 242. Det föreföll benne att hon icke skulle Kunna visa några blickar i en sådan luft. 978. — Ursäkta: mig ! 345. Jag är dock icke säker på, att jag setlm i 346. vÄr han icke för besatt? 344. — i drömmande me dvetande 1349. förvåning — — .med ganska svårmodig röst 3556. ,Mitt hufvud har värkt ganska dugtigt (374. — k ö rkonsten.v 1384. — ,med ett eget svårmodigt och misslynt uttrycka etc. etc. etc. I oändlighet! Nej, nu får du vara nöjd, Julie; jag står icke ut längre! Hvad säger du om detta? Medgif, att: när man ser sådana: öfversättningar tolereras och honoreras, så —— frestas man att antingen rakt förlora modet och tro, att publiken är ohjelplig och att det ej lönar mödan att försöka gifva den något dugligt, eller också tänker: man, att efter den. håller till godo: med drafvelt, så — leben und leben -lassen!4 — hvarföre skulle icke äfven jag kunna slå mig på att öfversätta? Sämre än hvad. jag har sett kan det ej gerna bli, och detinbringar betydligt mera än att sy, skrifva rent eller gifva lektioner. Så länge kritiken tiger och förläggare. finnas, behöfver man. ej vara så noga, och detär kanske bäst att. passa på, ty detta kan väl ändå. icke räcka så länge! En gång måste väl ljusets riddarvakter — hvar de nu finnas — vakna upp, och då är det bäst att ha sina styfrar 1 säkerhet, ty sedan vill det väl något mer till än inbilskhet och okunnighet för att slå ig ut, derföre allons! Ännu fins det förläggare, som på god tro taga allt hvad man lemnar dem under egiden: af: ett godkändt författarenamn eller en titel som vjort uppseende, och som ej se så noga på om våran är äkta eller: förfalskad! Och hvad blir deras ansvar, som framkallat sådana betraktelser, sådana beslut? ! Det vore hög tid att den offentliga kritien: allvarsamt beifrade detta ofog, innan ännu flera af den utländska romanlitteraturens bästa alster objelpligen förfuskas. Och det förunderliga är, att äfven personer, hvil: kas skicklighet är öfver allt tvifvel, ändå så illan vinnlägga sig om att rätt återgifva originalets egendomliga ton och anda. t. ex. Margareta eller Norra och Södra England? af. mrs. Gaskell, öfvers. af hr Callerholm. Den är så vulgariserad, att man får ett helt annat begrepp om personernas både bildning och skaplynne än förf. åsyftat, och hvimlar dessutom af underliga ord, hvilka man skall vara från — jag vet icke hvilken provins — för att begripa. Att de ej höra till det allmänna vedertagna skriftspråket är säkert. — Äfven flera af de romaner, som utgifvas i Ridderstads Kabinettsbibliotek, hafva rå kobigämre händer än deras ofta höga värde förtjenar. Läs t: ex. ?The Heir of Redelyffe af miss Yonge, och sedan den i ofvannämne samling utkomna öfversättningen. Hvad som dervid ovilkorligt tränger sig:på läsaren är den tanken: Den öfversättaren måste tro, att alla utom han sjelf äro dumma. Så sd ox möda har han gjort sig, och så måna extra rader har hån vunnit med att oupphörligt söka förklara författarens mening med långa kommentarier. Bokens egentomliga stil: är djup midt i all dess sällsynta ledighet och ofta sinnrik och målånde a i sin korthet, sina hänsyftningar, hvilka iksom -locka läsaren: med sig, samt.gifva äring och riktning åt hans egen tanke, utan tt precist utpricka hvarje steg på vägen ill målet ; Men den. välvilligej. för att ej säga besköftige öfversättaren möter honom redan i porten och proppar alla hans fickor bfverfulla med:dessa tankens frukter, utan att taga-reda på, huruvida de:verkligensitta så högt upp, att han ej kunde taga dem sjelf, eller om någon förståndets ofärdighet läsarens sida gör denna beställsamhet till ett kärleksverk. I alla händelser göra dessa påkallade kommentarier bokentrögläst och (0 Nemesis!) ofta otydlig, samt beröfvar den ::obestridligen i friskhet-och doft. hvad den vimer i frodigheti Kånske, du här utropar eller kunde utLV om sdu icke. vores den flicka. du, är: Men icke: är det värdt att bedöma romaner så strängt! Det kan väl ej vara så farligt, bm en sådan blir litet. förfuskad? Annat var det,: om idet gällde poetiska eller vetenskapliga arbeten. Då kunde ett misstag något väsendftligt.? — Säg mig då blott: äro ej romanförf. menniskor, såväl som anLG Bör ej deras egendom, — och dertill andens egendom! — vara skyddad för skada och åverkan, så väl som andras? ch hvad rättighet hafvå väl dessa dussinabrikanter till öfversättare atttaga ettafderas, m också obetydligaste, verk och förfara dermed efter godtycke? Jag. tycker att både menniskorätt och folkrätt borde förbjudä såtant: Och dessutom; huru mycket af en författeres ädlaste lif; bästa kärlek och renaste vilja ligger ej oftast nedlagdti detta barn af ans tanke, som han med så mycken öm: het utrustat och utsändt för, att sprida något af. det ljussoeh den värma som hfvat honom sjelf. Hvem kan läsa Bulwers sista roman-eykel, SThe,Csxtonst, My Novel och What svill he .do with it? utan att känna,, att äfven. romanförfattaren har en. stor, en ädel mission, och att han kan röra, elda och lifva hjertat för det goda och sanna till en orad, som högst få Cuppbyggelseböcker ex professo. kunna uppnå. Hvad är väl PaluRT nr 4 sr KSK ja RR Tr AL Jå SR