Aftonbladet – 26 januari 1861, sida 2

något sådant kommer aldrig mera. Man ser sällan historien bestå dubbla exemplar af stora, mycket ingripande tilldragelser. Men om tant vill. säga attofranska revolution bröt en hård is, och att-det ännu alltjemt, och kanske långt härefter forsar. och rusar som en vårflod, det vill jag hålla med om.4 Nej, fy kära du! sade gumman, det är minsann ingen vårflod, utan en otäck höstöfversvämning, ty bättre blir ingenting — utan sämre och sämre blir allt. Adelgunda motsade henne icke. De gamla, som tänka, tänka oftast så, och gjorde de icke det, så hade ungdomen ingen naturlig opposition, och — utan opposition går ingenting. . Derifrån kommer. ändå en stor del af kraft och spänstighet. Adelgunda gick till ro; med en obestämd tvekande känsla, om: hon bedrog den gamla oda tanten, när hon icke. nämnde. de båda errarne, som äfven skulle våra med. på Drottningholmspartiet. Hon smålog för sig sjelf, och tyckte sig vara en pensionsflicka, som intrigerat sig till ett litet förbjudet nöje: Men som det onda i detta lilla parti helt och hället var ett inbilladt, så lät hon saken bero på slumpen och somnade i lekande drömmar, men hvarken om kammarherrn, presidenten eller grefven, utan om morgondagens. färd. . 4 nnan Adelgunda var klädd på den ovanligt vackra morgonen, steg Beatrix utan knackning och oanmäld in. Att hon kom så tidigt och utan sin lilla följeslagare, förfärade Adelgunda till den grad, att hon ovilkorligen skrek till: ?Se så nu blir ingenting af vår färd, när du kommer så tidigt.? Du är. dig. förljusande lik!? svarade Beatrix skrattande. Liflig och häftig och anande det värsta, när du skall ana i den vägen, och det bästa när aningen riktas åt det hållet... Men, se nu bedrager du dig denna gång, och hindrar ingenting annat vår plan —mie blit detijag. da Menhvär -har du, då din skatunge:?