Aftonbladet – 25 januari 1861, sida 3

Jag var så förbittrad härom afton hos L—s! Jag gick dit på visit, och friherrinnan frågade mig, om jag inte ville spela en liten whist med dem, och jag, som trodde att de hade vett och förstånd, slog mig verkligen ner vid ett whistbord, och vann robert på robert, men oupphörligen bligade jag åt dörren till om. icke det välsignade teet skulle komma. Men vänta fick jag! Och när det kom en gång i verlden, kan du gissa i hvad societ6! Jo, med små smörgåsar, icke hälften så stora som mitt öra, och dertill allehanda kött, som kanske varit rätt bra en gång, när det var varmt och mustigt, men nu var det skuret som löf — ja, som guldslagarehinna — och tog man en bit, så blåste den af gaffeln om någon gick i rummet — och ofvanpå detta ven soufle! — Jag trodde menniskorna voro galna, och utan att vara specielt bjuden dit, ätter jag aldrig min fot i det huset mer, y kosten der kargyara passande för mina kort, men ej för ng, eller hvilken annan med kött och blod. Hvyilken dag skola vi flytta ut till Svaneholm?4 frågade grefvinnan, som icke hört mycket på gubbens fördömande af tesupåerna. Ja, när reser Adelgunda? sade han, Om fredag, som du vet. Nå ja! — då resa vi om lördag — pourvu que .. här inte blir en hop kalaser för de ny-förlotvade., Hvilka ny-förlofvade? cHm, det vet väl jag det. tJa så, ja då förstår jag. — Men vet du, då kan jag visst tryggt taga alla minaarsangementer för utilyttningen till lördagen, det förutspår jag, sade gumman, slugt skrattande. På se, fåfse! — skrattar bäst söm skrattar sist, sade gubben och stultade utaf.j