Aftonbladet – 25 januari 1861, sida 3

gynner skjuta sin rot eller bygger stängseln för sin krona. Af sådan anledning utbeder sig insändaren att, med hänsigt till förenings-idens praktiska lösning, få här framlägga några tankar och satser: 1. Att den eller de personer, som välvilligt omfatta berörda lösning, dervid icke böra taga ett för stort och häftigt anlopp, utan framgå med jemna och välbetänkta steg, gradvis uppåt, från det lilla till det stora, såsom det tillgår utt naturens organisationer. 2. Att ifrågavarande förenings-id, som omfattar organiska samhällskrafter, bör få fritt utveckla sig uti mindre kretslopp. såsom äfven en allmän tendens visat sig vara hos svenska folket, hvarhelst idn framträdt uti den vackra drägten af en nationlig associationsanda. 3. Att, utan ett slikt förfarande, föreningsidn svårligen vinner anhänglighet och sympati hos landtbefollsningen, som utgör dess kärna och grundelement. Man måste härvid besinna, att ort-afstånden i vårt glest befolkade land äro långa, och att nämnda befolkning behöfver, för sina mödosamma och trägna arbeten, flitigt använda sina dagar och stunder, ty tiden är, sade en gång Franklin, det dyrbara tyg, hvaraf lifvet öres. : 4. Att då, vid idens praktiska genomförande, sådant framstår uti en stor dimension, t. ex. länsvis, och sålunda röjer drag af en storartad inrättning, man löper fara ätt menigheterna deråt egna misstänksamhetens instinkter och tro sig deruti varsna vålnader af beryktade debetsedlar, och derför från den goda saken vända bort sin håg, sitt ärfda krigiska lynne och sina opinioner; — och utan dessa sednare, hvart man i våra dagar uti hvilken sak som helst! 5. Att, om sådant inträffar, den vackra och fosterländska iden sannolikt skall plötsligen sönlerfalla till ett lösligt stoft, som icke vidare låer sig fixera, och sålunda förlora sin betydelse och verklighet för långlig tid, om icke för alltid. 6. Att, då genom fosterländskt sinnade mäns nit och bemödanden föreningsiden, utan tvång och tvära påstötningar, vunnit anklang uti menigheternas sinnen inom mindre kretsar, det blifver tids nog att framdeles draga deras radier ill en centralpunkt, som konungamakten och communalandan kunna hjelpas åt att ordna. C—n i Januari 1861. H—r.