Aftonbladet – 24 januari 1861, sida 2

förväg och friat för mig! Ack, ätt jag icke kunde få sköta den saken sjelf, då skulle den slagit helt annorlunda ut. ss Prata icke så der i vädret; Carl Edvard, sade-tanten med värdighet, du har ju sjelf flera gångerbedt mig sondera henne, bedt mig tala för din sak. Nå väl! Nw ville jag blott försöka deb förra, men hon förstod mig genast; lade handen på min mun och båd mig aldrig insinuera en sak; som hon aldrig ville gå in på. Jag ville resomnera derom åtminstone, men hon förklarade med all den sjelfständighet och bestämdhet, som du vet chon har;:emedan hon ärft den efter sin fader, att hon -ej-ens ville tala derom, och jag kunde säga intet. Jag har ju ingen annan makt öfver henne än den hennes tillgifvenhet skänker iig. Ja, men den tycker jag tant, som är: så slug, skulle kunnat begagna till min fördel och till en plans uppfyllande, :som låg tant sjelf om hjertat. Nej, i detta fall förmår jag ingenting öfver-Adelgunda, och jag skall tacka Gud om hon icke en vacker dag går och gör en mesalliance, ty det tror jag henne om ändå med alla sina moderna och liberala och filantropiska och filosofiska och Gud vet allt hvad de heta dessa nya idter, som ungdomen fått sig i hufvudet nu för tiden. Ja såt, sade Carl Edvard, nu är det slut med den planen, nu måste man fundera på en annan, ty det här lifvet står jag icke ut med i längden. Och jag fördömer, likasom tant. långt in uti Blåkulla alla dessa nya rabulistiska ider, som förblanda menniskor och stånd och allt. Rika arftagerskor ur de högsta och ädlaste familjer blifva nu ofta ett rof för Ene ingar och lycksökare. Men, lika godt, högmodet lefyer ändå alltid under askan, och