Aftonbladet – 22 januari 1861, sida 3

PAL EE VP. IKURRAGIUGKA ERUR FRA BERG IKeSt. KRUUKRET URLFAN ir. svenska tryckfrihetens historia. 6 Ar 1811 utkom vår ännu gällande katekes, ander J, A. Lindbloms författarenamn. Huruvida han ensam utarbetat denna lärobok eller andra deri haft någon del, det kan vara likgiligt; alltnog att han erkändes såsom bokens förattare och. således otyifvelaktigt egde alla i ryckfribetslagen en sådan tillförsäkrade rättigeter. För att ytterligare försäkra sig om dessa pegärde och erhöll han år 1812 privilegium på iatekesens uteslutande tryckning. Detta priviegium ställdes, i enlighet med grundlagens föreskrift, blott på 20 år: men icke kunde hans ler -häåns rättsinnehafvares uteslutande föragsrätt för all framtid geriganon på något sätt minskas eller annulleras. Denna förlagsrätt .emte privilegiet köptes sedan af N. M. Lindh. Jå det led emot slutet af privilegii-åren ingingo sindblomska arfvingarne, för att ytterligare rygga Lindhs eganderätt, med ansökning om iornyelse af privilegiet på andra 20 år. Ansökningen afslogs, såsom det vill ST utan allt stöd af tryckfrihetsförordningen. Men då priviegier, enl t denna grundlag, icke behöfvas, så zar och förblef denna eganderätt lika tryggad i lag. T verkligheten blef det dock annorlunda. än ansökning beställdes eller föränstaltades ofzanifrån och blef, uppsatt af kanslirådet P. A; Wallmark samt undertecknad af boktryckerisocietetens flesta ledamöter verkligen ingityen. Ordalagen hafva nu fallit ur mitt minne, nen andemeningen var att privilegiet ej måtte förnyas, . utan vederbörande få opätalt trycka (d. V. 8, efter-tycka) katekesen. jenna ansöksing vann nådigt afseende. För att bereda fälet hade man ock föranstaltat diverse prat om satekesens dyrhet; och vid 1828—1830 årens rikslag anfördes. af d. v. biskop Ningänd i presteståndet att han måste betala 21 sk. bko för hvarje. exemplar (sannolikt hos en oförskämd I dokbindare CL, i Göteborg, hvilken stad då ännu saknade en fullt ordnad bokhandel). Såsom i jsaken. upplysande må anföras, att den, som skrifver eka och som åren 1827—1829 före: stod en bokhandel i Carlstad, under dessa år sålt tusentals katekeser till Göteborg å 7 sk: bko eller 7 sk. 4 rst., allt efter partiernäs storlek, Senom allmän kungörelse inom Carlstads län äck allmogen äfven underrättelse ej blott att; utan äfven hvarest katekesen i stycketal säldes 4 8 sk. bko, så ått både prejerioch er ler voro slut, En af Sverges skickligaste jurister och Stockholms den tiden mest anlitade sakförare erbjöd sig att föra Lindhs talan emot alla eftertryckare, på de vilkor, att han skulle försaka allt arfvode och betala alla rättegångskostnader, om målen tappades, men deremot skulle erhålla ett ansenligt, ehuru visst ej öfverdrifvet, arfvode om Lindhs eganderätt fullt betryggades. Detta anbud förnyades flera år sednare, då Lindhbska förlagshandeln öfvergätt i annan hand. Hvarföre Lindh icke antog detta förslag är mig obekant. Måhända ansåg han, med den bittra erfarenhet hån nyss Vunnit, att för honom ingen rättvisa stod att få så länge höga vinkar och obehöriga frimurarekonsiderationer .kunde göra sig gällande äfven vid domstolarna. Måhända trodde han också att han med sin ovanliga affärsskicklighet, sin stora förmögenhet och sin rastlösa Yerskamhet skulle kunna möta äfven den mest obehöriga konkurrens. Alltnog, eftertrycket af katekesen florerar ännu i dag ända derhän, att den ende rättmätige or sedan en mängd af år sjelf funnit för godt att icke trycka denna bok, hvars minutpris väl ännu är ofärändradt, men hvars partipris hos somliga boktryckåre understiger hvad papperet och svärtan kosta, om dessa materialier nemligen betalas. Och enda vinsten för allmänheten har blifvit en, äfven vid riksdagar, förd klagan öfver behofvet af censur på katekesen, i anseende till de der nu ofta förekommande förvillande tryckfelen. Andra plundringsförsök, anställda äfven af förläggare med stor rörelse och som göra anvo på aktning, hafva äfven sedan icke alldeles uteblifvit. Skamlösast Tföröfvades eftertryck åren 1843 och 1844, då ej mindre än sju särskilda Gindhska Ae helt simpelt aftrycktes, i hopp att detta dåd, under den TT pågående rättegången emellan dåvarande delgare, skulle ande uppmärksämhet och beifran. Men ännu från 1859 saknas icke all anledning att fordra lagens skydd, emedan ännu då en Stockholms-recensent kunde finna sig befogad att sanningsenligt karakterisera en i Stockholm utkommen bok såsom ett ört aftryck af en 30d bokt (utkommen hos N.: M. Lindh). Allt sådant hindrar icke att hr Beckman beyller Lindhska förlagshandeln för eftertryck, ör oförsvarligt gnideri och obenägenhet att berala författare o..s. v. ; och detta utan att en skymt af verkligt skäl kan dertill uppletas..Här må man:väl fråga med Holberg: Er: det af. Ondskab eller af Taabelighed 9. Jag vet det icke. Men jagsvet deremot att. ingen svensk förläggare i ulmänhet betalt så höga författarearfyoden som Ne Mo Lindh, hvilket ock: nogsamt kan ne förlagskatalogen och är specielt kändt af alla, som intressera: sig för. dylikt. Under loppet af några få år hafva. särskilda gånger betalts ända ill 900; ja 1000 rdr för tryckt ark, litet format, ett honorarium. som väl icke hos någon annan svensk förläggare förekommit. Men naturligt är utt en förläggare måste vid bestämmandet af förattnrvarbrodet afse icke en författares: möda. — len han ej är behörig att bedöma — icke ens iteslutande arbetets inre värde, utan detta sedare i förening med den sannolika afsättligheten.. Att unda endast små honorarier : ej. sällan, bevilatssoch att Beckmänner samt diverse litterära ribytare icke alltid: fått sina anspråk tillfredsvälda, ären sorglig sanning. Men hvar och en om med någon uppmärksamhet följt. svensk literatur och bokhandel, samt i dessa ämnen mnåot förstår, skall icke kunna undgå att inse och rkänna, det Lindhska förlagshandeln under en ing följd af år oaflåtligt sträfvat derhän att på n och samma gång bereda goda författare de törsta möjliga fördelar af deras arbete. och den tora allmänheten det lägsta möjliga pris påalla ådana böcker som egna sig för en. allmännare pridning: Likaså torde förtjena. erkännas, att ammaförlagshandel afböjt antagandet af alla öcker hörande till den mindre goda eller till jen rentaf usla litteraturen, äfven der den ekoomiska fördelen af dylika företag varit sannoik, ja garanterad. . Deremot har samma förlagsandel icke sällan, ehuru förlust varit dervid att änta, förlagt vetenskapliga och andra arbeten, om eljest skulle påkallat statsanslag, sådana indhska förlagshandeln hvarken begärt eller itt. Ja, det har händt att sådant anslag bevilits, icke många år tillbaka (och till belopp 1000 Ir) , för ett arbetesom, utkommet, befunnits vara 1 stor del ett plagiat af förut på N: M. Lindhs nskilda bekostnad tryckt och honoreradt arbete, ch i värde ej ens fullt jemförligt med detta fögående. Den enda rimliga förklaringsgrund II denna frikostighet torde få sökas deri att den cklige var riksdagsman af högv. presteståndet imt hr Beckmans landsman i trängre mening. Det förestående torde nogsamt visa att jag, ed vida större skäl än de flesta — icke oskä, såsom hr Beckman — skulle kunna klaga ver bristande skydd i tryckfrihetslagen och öna säkrare och skarpare bestämda garantier för terär eganderätt. Men, under ö pet erkäninde af de utomordentligt stora förddlar Lindh