Aftonbladet – 22 januari 1861, sida 3

324 a Fred Ra a tr SS RE RT Nea FR RAR en, eller att han dels fått en del af, upplagan a me Höst på statens. bekostnad, dels lyckats utverka MN formlig. uppmaning till församlingarne i riI et att köpa hans verk, hvilken uppmaning han la -nderstödt med egna oförskämda påminnelser, il iwundom i tryck, om vederbörande pastorer icke ie I ;enast besvarat hans sändebref — ehuru han sg å tiltså för sitt arbete onekligen åtnjutit statsbitrag, anser han sin möda icke betald. Nu har van trott sig finna ett riktigt Californien i en forlagsplan, hvaröfver han i 30 år rufvat, eller 1 utgifvandet af en psalmbok. med angifvande af salmtexternas författare; hvilken psalmboksuppaga, efter hans förmenande, skulle blifva den aest gängse, ja, kanske uteslutande begagnad nom svenska församlingen. På detta sätt skulle leckära författarenamnen bereda honom ett moiopolium, ej blott på psalmhistorien — hvilket ;ore utan egentligt värde för hans egennytta — 1tan äfven på psalmboken, på Spegels, Sved2ergs, Wallins, Franzens, Hedborns m. fl. psalmsångares arbeten. Han har erbjudit denna vackra förlagsplan äfven åt den förlagshandel jag har Jen äran att förvalta, men fått afslag. Så vidt vag nu minnes och vet, har något ordande om riset för den lysande: iden aldrig egt rum, och Jetta: har således varit utan allt inflytande på anderhandlingen. Hr B. säger att han. ej velat sälja för. rampris, och jag, tror honom häri. Nu har han för min vägran sökt egennyttiga och rena motiver, ehuru de verkliga ligga i öppen lag. Först och främst har Lindhska förlagshanleln i omkring 20 års tid icke tryckt eller Meg vit, psalmboksupplagorannorlunda än med kocalmoter eller sifternoter, och äfven detta blott i några få,upplagor: ehuru psalmboken finnes med stående stil, färdig att tryckas, har man ej velat befatta sig med dylikt arbete, af skäl, som hvarje zedbar; och sakkunnig boktryckare lätt inser. Vidare .kan väl antagas, att hvarje någorlunda omtänksam förläggare vet det allsastörsta delen af svenska allmänheten — ja, hela.-den allmänhet, som verkligen brukar: psalmboken — så platt intet sn efter psalmernas ; författare, att den icke skulle vilja betala en psalmboksupplaga med författarenamn ett enda öre mera än för en utan detta bihang. Måhända kunde hr Beckman äfven ha letat sig: till ett ytterligare skäl för afslag leruti, att, äfven om utsigten vore att förtjena mycket på ett dylikt företag, ingen, som känner hr B., skulle vilja köpa denna vinst genom obehaget att ha något gemensamt med en så tråkig, bråkig, trånghufvad och gallsjuk personlighet. Men nej! Hr Beckman föredrager att ur sitt eget inre framdraga dåliga skäl:till en vägran att köpa hans icke för rampris utbjudna opus! Några år efter denna underhandling ville förläggaren: besörja en ny upplaga af Dillners psalmodikon. Hr pastor Pettersson, hvilken redan 1846 gjort mig uppmärksam på hyarjehanda skäl till anmärkning mot första nogen, och hvilken lemnhat ett: då tryckt bihang-till en godtköpsupplaga af. diskantstämman utan underlagda samt år 1851 utarbetat ett Fullständigt och förenkladt Psalmodikon, -diskantstämman af kompetenta domare berömligt vitsordade anmodades nu att besörja den nya upplagans redaktion. Förläggarens önskan var att utgifva endast diskantstämman, likasom förut, men i stället för att såsom der endast underlägga en vers text, meddela hela psalmtexterna. Hr P. åter ville hafva psalmmelodierna fyrstämmigt utförda. Slutet blef att förläggaren, ehuru öfvertygad om att fyrstämmig psalmsång aldrig blir allmän bland vär allmoge, ja, icke är hvarken så lämplig eller ens så vacker som sång unisono, tryckte äfven ett fyrstämmigt psalmodikon samtidigt med psalmodikon-psalmboken. Men äfven i denna Sting var det musikaliska elementet afsedt såsom hufvudsak för afsättningen. Boken var derjemte uteslutande beräknad: för: allmoge — musikaliska personer af deförmögnare klasserna sjunga, mig: veterligt, RE ENT siffernoter, allmogen åter sällan efter Kkoralnoter. I denna salmbok finnes nu ett bihang — Anvisning till hvarje psalms meterklass och lämpliga bibelspråk. prosten H. Schartaus indelning af psalmerna, historiska underrättelser om psålmerha och melodierna, m. m. — ett bihang, som förläggaren endast med svånghet lät förmå sig trycka, emedan han ansåg det onödigtvis öka bokens pris för allmogen. Erfarenheten har ock bekräftat hans förutseende såväl härutinnan, som -då I han påräknade förlust på utgifvande af en fyrstämmig siffer-ehoralbok, ehuru han ej ville vägra en ent och aktad författare att få sitt arbete tryckt. et nämnda lilla bihanget, något mer än 40 duodessidor eller en adertondedel (!y,;) af hela boken, har väckt hr Beckmans stora harm, icke för möjligen deri befintliga misstag, utan för att det befaras göra intrång i hans näring. Hr Beckman påstår att författaren för 81 psalmer (af 500) ur hans psalmhistoria lånat uppgiften om författarne, utan att citera källan. r Beckman, — man: må med: skäl lägga märke til detta. — hvars :starkå sida eljest icke ligger i någon: öfverdrifven blygsamhet eller tvekan-om egen förträfflighet, tramhåller alltså att hans egen -psalmhistoria skulle vara så usel, attallt hvadvderi finnes at värde på 248 sidor stor -4:to nu skulle vara af hr Pettersson :sammänträngdt på 3 å 4 små duodessidor — ty äfven om hr B. skulle anses: hafva rätt i sin uppgift om lån, inskränker sig frågan tillhögst!;.;:del (säger en etthundradeåttioen del). af-den klandrade boken: Huruvida hr Pettersson nu har lånt eller icke lånt -dessa: rader, dessa: namnuppgifter för 81 psalmer, är en sak som icke: vidkommer förlägsaren, Han vill: blott erinra sderom att hvarje författäre ärvej blott berättigad; utan rent al skyldig, att vid sitt arbete begagna alla tillgängliga källor; och att ett förbiseende af Beckmans psalmhistöria skulle varit ett vida större fel än ett upptagande af-der framlagda resultat. Med hr Beckmans principer om litterär eganderätt — hvarom mera straxt nedan — skulle icke blott alla antologier försvinna (får gå!), utan äfven alla läseoch läroböcker,: ty dessa kunna ej: allt grunda sig på primitiva upptäckter, primitif forskning, utan måste, om äfven utförda al de största vetenskapsmän, till någon del blifva kompilationer. Ja, hr Beckmans egen psalmhistoria skulle, genom konseqvent tillämpning al denna sört litterär eganderätt hafva blifvit omöjlig, för så vidt som äfven denna i vissa delar är kompilation och stödjer sig på andras förarbeten. Men att i ett arbete för allmoge och menige man införa en mängd lärda citater och en kritisk apparat, det skulle väl äfven hr B. knappt anse skickligt. Hr Beckmans skäl till klagan äro nu framlagda. Fan har, såsom han sjelf uppger i städade ord, för eftertryck och andra brott beskyllt det förlagshus, hvärs affärer jag nu i 16 år haft äran leda, under de sednare åren till någon del för egen risk och NE Såsom stöd för sin beskyllning har han lyckats framleta ett exempel, hvilket; efter hans förmenande, skulle stämpla en sextioårig aktningsvärd verksamhet så, som för honom passar sig. ExemSd är, illa för honom, föga Iyckligt valdt. Handingarne i det mål han åberopar trycktes år.1828 i en volym af 300 sidor och äro spridda i en upplaga af 10,000 exemplar, hvarförutan de under rättegången infördes i Sverges mest lästa tidningar. en som vill taga kännedom af detta ARR gr rn ma