Aftonbladet – 21 januari 1861, sida 2

århuädraden ha varit misshandladt och ufvadt, till en del återfick sin rätt i skolan och kyrkan, i rättegång och i andra offentiga förhållanden. Och oaktadt de af H. M:ts rege ommissarie under åren 1850 och 1851 utfärdade, och sedermera i Slesrigs författning af den 15 Februari 1854 uppägna språkbestämmelser ingalunda allestäles gifvit danska språket sin fulla rätt, utan snarare gynnat det tyska, så har dock från Fyskland förnämligast från Preussen — fta förts klagan och framställts anspråk med afseende på dessa bestämmelser. Men det är en omöjlighet för en-stat, som verkligen vill ega bestånd såsom sjelfständig, att tillåta Lågon främmande inblandning sina inre angelägenheter. Danmarksrike, som den danske tronföljaren i sin concensus och försäkringsbref af den 18 Juli 1851 öfvertager, såsom danska öarna, Nordjutland och Slesvig med biländer och kolonier, hvilket han för sig, arfvingar och efterkommande förbinder sig att; vid äfventyr: att oå förlustig hvarje rätt eller anspråk på Danmarks rike och den danska kronans eller de danska konungarnes särskilda besittningar, regera och försvara såsom ett odelbart, oåtskiljeligt och. sjelfständigt rike efter den för Danmarks rike gällande författning, detta Danmarks rike står icke i samma förbållande till utlandet som Holstein och Lauenburg, och ingenstädes i riket kunna vi tillåta någon främmande regering att lägga sitt ord med i dess lagstiftning och styrelse. Till och med den minsta eftergift af dansk-. hetens rätt till Slesvig skall bidraga attlossa denna landsdel från det öfriga riket och tjena till att framkalla nya anspråk från Tysklands sida, åsyftande Danmarks försvagande och sönderstyckning. Vilja vi derföre bevara vårt fäderneslands sjelfständighet och nationalitet, frihet och grundlag, så må hvarje främmande inblandning i våra angelägenheter norr om FEidern på det bestämdaste afvisas. De fosterlandsvänner, som dela dessa åsigter och som med oss erkänna, att södra Jutland, och med det vår sjelfständighet, vår frihet-och vår nationalitet, åter hotas af en öfverhängande fara, hvilken blott genom ett i tid väckt folks. samlade kraft kan afvärjas, uppmana vi derföre. att sluta sig till.oss:i en förening, Om hvars bildande närmare skall beslutas, .men hvars på förhand bestämda hufvudsyftemål skall vara att af yttersta förmåga .understöda regeringen i hvarje kraftigt och bestämdt motstånd mot utlandets, företrädesvis Tysklands ingrepp, till och med om vi veta, att stora offer derigenom påläggas oss och våra landsmän, men aft derjemte genom . alla hederliga och lofliga medel : 1) göra motstånd mot hvarje försök att låta utlandet råda i Danmarks inre angelägenheter, och mot hvarje uppgifvande a! danskheten i Slesvig, samt 2). verka för införande i nämnda landsdel af en med Danmarks rikes grundlag af den,;5 Juni 1849 öfverensstämmande frihet. Denna inbjudnin g är undertecknad af 22 personer, bland hvilka professorerna Bagge. Bohr, Borgen och Stephens, baron Blixen Finecke, etatsrådet Flor, Grundtvig; procurator B. Christensen m. fl. Föreningens interimistiska styrelse utgöres af Blixen-Finecke, Flor, Baltzar Christensen, bokhand: laren Hagel och hofjägmästaren Carlsen: