Aftonbladet – 19 januari 1861, sida 3

derdånighet vända sig till stadsmusikantens byrå! för att derifrån erhålla sitt nödvändiga qvantum fioleller blåsinstrumentstoner. Denna chef för hufvudstadens sällskapsmusik egde naturligtvis en hel armå af fiolspelare, flöjtblåsare, basunister, 0. s. v., och det var hans stolta uppgift attsom en annan general detachera för qvällen dessa sina härI massor till stadens tusen olika ändar, men han var för öfrigt fullkomlig diktator, och det kom ån på honom hvad slags musik man fick, om spruckna fioler, om pistongkornetter, med en fjerdedels tons falsk stämning, om valdthorn utan väder, eller om en. fulländad virtuos-qvartett. Detta förhållande har omsider befunnits mindre tidsenligt och monopoliet odrägligt. Den allmänna opinionen har gått af med seger. Balsalongerna hafva triumferat. Stadsmusikanteriet är slut; fiolkonkurrensen fri. Lefve friheten! Från stadsmusikanteriet till skogsmusikanteriet är öfvergången lätt. Riksdagen har denna säsong egnat mycket intresse åt en alltför länge oafejord fråga, den om de danska sångfoglårnes skyddande genom en speciel lag. Hela denna intressanta klass af virtuoser, som fylla de danska bokskogarne med musik och trefnad, har hittills lefvat i ordets egentliga mening fogelfri; jägaren, fogelfängaren och den yngre studerande ungdomen hafva hittills ostraffadt kunnat sköfla skogen på denna dess stolthet, och en näktergal har icke haft mera skydd: af lagen, än en ungersk emigrant i konungariket Sachsen, medan alla dessa skrålhalsar, hvilka drifva våra gator omkring och utbjuda. sina varor i de mest skärande och disharmoniska strupljud, äro icke endast tolererade, utan privilegierade. Riksdagen har, som sagdt, ändtligen tagit denna sak under sitt högsta skärskådande. Frågan är visserligen ännu icke afgjord, den har genomgått sina läsningar i Folkethinget och är nu remitterad till Landsthinget, men man bör hoppas att innan säsongens slut uppnå ett definitivt resultat. Amnnu sväfvar snaran öfver de arma sångfoglarne. I Folkethingets möte den 10 blef emellertid det prineipspörjsmål afgjordt, huruvida gråsparfven. skall räknas för sång fogel eller icke; den förra åsigten antogs med 37 röster mot 23; få nu se hvad her rar naturhistoriei i öfra kammaren derom hafva att säga! Folkethinget har, i parentes, på samma gång med 38 mot 26 uppfört mullvaden bland de: djur, hvilka för sina mer och mindre dolda förtjenster böra genom lag fredas. All respekt. för mullvaden! ; Från sångfoglarne hoppar jag. återigen med ett lätt och naturligt språng till fru Michaöli. Hon gör här, jag kan gerna säga, furore. . Och det är redan nästan upphöjdt till lag, att applådera henne. Jag menar, att det också är välförtjent. Hon är obestridligen en sångerska med sällsynt utbildad talang och med ressurser vida öfver det vanliga måttet; men detta känner ni lika så. bra eller bättre än jag. Fru Heiberg har då i går afton verkligen åter uppträdt, som Maria Stuart. Stor triumf, allmän begeistring, en verklig dramatisk fest! Jag hinner ej mera derom, men äfven detta lilla, hoppas jag, talar en hel artikel. 0:70;