Aftonbladet – 19 januari 1861, sida 3

les missteg sig på Adelgunda, vid hvilken 0 uteslutande fästade blicken. Men den samla lä: alldeles ickerwivisa! sie, utan när hon kont heltnära Adelowida, utropadebod: Abrehams Gud! Tsaks Gud? JucobsGudlp Ser jag rätt: min Adelgunda!? och nu läge de bada så högst ohlka fråntimrem i hvar: andras femn: 0 nin fun köra; flskade Beatrixts Hvarifrån kommer du? Gerad ned från him. melviket 1 utropade Adelgunda, strålande af. glad öfverrasknimg. Nej! Men .terad upptill himmelriket, när jag förse dig, sade den gamla, öfverhöljande Adelgunda med smekningar, ochgick sedan ett steg ifrån henne, såg på hennemed: förs tjusning och sade alldeles i hänr-yckning: Du goda; skönd, förträffliga barn! Icke ens tiden förmår något öfver dig! Det ärnu hela nio år sedan jag såg dig; och en Hebe; var du då. och en Hebeär du nu! Och den camla stackars Beatrixihar icke på många långa och mulna tider: känt en sådan glädje somtsden; hvilken onu genomströmmar henneg bröst, och gör att hon är döf deh blind. för Bela idetospektakelivi nu kanske uppföra för deå förvånade vattendriekarne.? Saken vär att denna gvinna hade : såsom vaveriiant; varit hos Adelgundas föräldrar frän hennes hiondetill hennes. tjugonde år. Theodor påminte sig mycket väl att: han sett -Henhe, oelv: Beatrix var af. dessa som aldrig 2lömma något; således mindgs hon både Theodor samt huru förtjust hon varit i den) unga, dråpliga. mannen.; Glädjen blef stor, men för att icke, säsom. Beatrix sade; stå som ett drama för valtendrickarne, sick man bort och satte sig på en aflägsen soffa, och sedan Ernst med en: blick frågat Adelgunda. om-han fick följa med, blef hyr. äfven här fjerde man. (Forts. ad f