Aftonbladet – 18 januari 1861, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. Upphringadt slafskepp. Den 26 September blef barkskeppet Cora. från Newyork med 705 slafvar ombord uppbringadt vid Afrikas kust af amerikanska skeppet Constellation, tillhörande den afrikanska eskadern. Cora var ett nytt och vackert fartyg och vida bättre än de, som vanligen användas till slafhandel. Besättningen Bestod förnämligast af spaniorer och portugiser, en kines och tre amerikanare, inalles 25 man. Rummet var uppfyldt af män och ag kaju-. tan af qvinnhör. Två tredjedelar af hela antalet negrer vöro under 15 år. Alla-voro alldeles akna. Männens antal var 172, qvinnornas 106, gossarnes 343 och flickornas 81, hvarjemte det äfven fanns tre späda barn ombord. De sågo allesamman förnöjda ut, voro, såsom det tycktes, okunniga och obekymrade om sitt öde samt pratade. och skreko öfver hvarandra. Endast två måltider om dagen bestodos dem: Till frukost de ett stycke bröd samt vatten, till middag (kl. 3) kokt ris ena dagen och kokta bönor den andrä. Deras appetit var ypperlig, att tvätta skålar och fat efter måltiden var fullkomligt öfverflödigt, ty de arma Varelserha slickade dem å rena, att ej en gång den mest utsvultna hund kunnat göra det bättre. De fem spaniorerna, hvilka ombestyrde utspisningen, ordnade negrerna i bäcklag på däcket, så att 15 eller 16 sutto omkring en stor träbunke med ångande bönor: eller ris, läto dem sjunga och klappa i händerna: i tre qvarts timme, till dess maten blef kall, pe gåfvo dem derefter tillstånd att fgå an, och den, som hade största händerna, Gjorde nu bästa affären. De voro emellertid mycket vänliga och godhjertäde mot hvarandra, och om en neger-: gosse råkat få en bit bröd mera än de andra, var han alltid beredvillig att dela med sig åt kamraterna. Då fartyget ankom till Monrovia, öfverlemnades negrerna till Förenta Staternas agent, som skall fördela dem bland a familjer, hvilka af regeringen erhålla underhåll för dem under ett år. Fartygets befälhafvare samt förste och andre styrmannen (de tre amerikanarne) blefvo inmanade i häkte. — Don inbillade skatten. Det är en mycket vanlig tro,att fyktbara tjufvar Hafva skatter gömda här och der. Några personer i Stavanger trodde sig nyligen ha fått reda på ett sådant ställe. De kommo till polisen och anmälde att en man, som nu låg för döden hemma hos dem, hade omtalat att den beryktade stortjufven Ole Höiland gömt en summa penningar under en sten, försedd med uppgifna märken, på en viss gata, och de bådo att få söka efter skatten. Det tilläts dem, och med mycket besvär togo de upp den ganska ansenliga stenen — men funno inke Folket i grannskapet berättade, att ett ylikt försök hade lika fåfängt varit gjordt en gäng förut.