Aftonbladet – 18 januari 1861, sida 1

få sina rätta benämningar, just emedan de fått sitt rätta värde.? Ja, jag har sannerligen lust?, sade den gamla med en ovanlig och ungdomlig lifighet, att förtro dig hvad jag aldrig förtrött någon annan, och jag gifver dig rättighet att sjelf sedan bedöma mig. Jag sjelt tyckte visst, att jag varit ett verkligt vidunder af elakhet och faiskhet, och jag fruktar, att du, med dina goda och ädla grundsatser, skall tycka så med. Tag nu den der lilla pallen och kom hit och sätt dig, skall du få höra huru illa jag bar mig åt i min ungdom.? Adelgunda tog-pallen, satte sig och kysste leende. den gamlas; fina magra, men välbevarade; hand, :som hon-lade på Adelgundas runda fylliga axel, Jo nu:skall du få höra en vacker historia. Du vet, att jag vid tjugu års ålder blef förlofvad med min gode Clas, hvilken då, som nu, var en hederlig man, god och rättänkande, samt ett mycket godt och rikt parti för mig, som var, liksom din salig moder, syster till en fideikommissarie. Men, ack, icke kunde jag hjelpa att jag inte var kär i Clas! Jag har minsann hållit så mycket och så verkligt utaf honom :sedan, ty oberäknadt små, dumheter och tråkiga upptåg, har han väl varit den bästa man i verlden, fast han hade allt då och då litet bekymmer afsin unga vackra hustru i början af vår förening, -det vill jag ej förneka. Men nu vill jag återvända. till min förlofningstid. Du vet, föräldrarne bodde på Gustafsvik, och sjelfva förlofningskalaset var mycket briljant, dans, fyrverkeri, och Gud vet ej. allt. Mycket vackra fästmöpresenter fick jag äfven, men tänk — vet du — jag ivar! verkligen så dåraktig, att jag grät 1 mjugg, ty ser du, vid Westmanlands regemente var den