Aftonbladet – 18 januari 1861, sida 1

våra handlingar, för att vinna och behålla allmänhetens och enskildas aktning och bevågenhet. Och menar inte tant, att den dygd, den ofelbarhet blir Större och bättre, som förli: tar på sigrsjell, än på att den står gömd bakom en ännan, och således då ofta: blir en skendygd; ty endast den man fritt :kan se i ansigtet, kan man bedöma, men icke den -— som döljer sig bakom en skärm. Tant sjelf var ett bländ de vackra exemplen. Tant var dygdig och renhjertad, aktades dock, och vaktades som om tant varit ett odjur af. sjelfsvåld och lättsinne. Tants goda ädla natur uppreste sig icke mot denna be: handling. Af mötståndet retades tant icke till öfverträdelser, utan ...? ; Tyst, tyst då! Gå och läs igen dörren till passagen! Dina ord ha väckt många tankar, månget slumrande minne, och till: dig kan jag gerna förtrö, att jag... icke bättre än alla andra — äfven hade många små konster och intriger, och just derför har jag alltid varit rädd att släppa unga flickor på egen hand.? r Åh, jag är säker att min lilla tants konster och intriger inskränkte sig till ganska ringa ting?, sade Adelgunda leende. ?Det finnes någonting så rent och skönt i alla tants tankar och ideer, att någonting verkligen ondt kan tant Her ha haft på sitt samvete, det kan och vill jag ansvara för. Icke heller är det något af en botfärdig Magdalena i tants innerligen goda och rena åsigter, utan jag går i borgen för, att om tant vill förtro mig sina konster och intriger, skulle jag bevisa tant, att dessa endast och allenast varit en följd af det tvång, i hvilket man höll tant, att det lilla onda. kom deraf, och att mycket af hvad tant ansåg ondt — nu icke mera skulle kallas så, emedan det icke är så, ty Gudilof! tingen börja