Aftonbladet – 18 januari 1861, sida 1

ska landtflicka, att vara uppe klockan sex, det är jag dogligen På Almvik. Ja, men jag är ingen; rask laudtflicka, att vara uppe. klockan sex, käraste lilla vän, fast jog varit på jöpromarad i dag; jag orkar aldrig så bittida upp för att följa i r, 22 : Nej det vet jag nog, sade Adelgunda leende, och hvem i all verlden har tänkt fn att min lilla goda tant skulle störa sin illa sköna moörgonhyvila för en. så onödig sak, som att följa mig dit. Jag går dit och är åter hemma, innan tant ens vaknat. Tant hade aldrig -vetat utaf det, omjag velat tiga dermed. Ja, men går det an? Det måste gå an, då generalskan och alla de andra talade derom som om en fait accompli. ; Hvad tiderna ändå förändrat sig, sedan jag var unge j CJa, deruti Har tant visserligen mycket rätt, och som tant ej haft egna döttrar, eller andra unga fruntimmer i huset, skall olikheten, hvilken nu framstår på en gång, och icke kommit så småningom, vara så mycket större, och synas så myeket. bjertare, Men uppriktigt taladt, tant lilla, månne!väl den tiden var bättre och sedligare, fast den. hade strängare och noggrannare former? Tänk efter, tant lilla, om man icke då oftare än nu hörde skandalösa historier om sedeslösa fruntimmer, som, med bevarande af decorum och yttre former, dock i mjugg fört en ganska klandervärd vandel, af slumpen. eller. andra orsaker slutligen lagd i dagen. Och sådant händer icke nu, åtminstone så sällan, Gud vare tack! Vi yngre qvimnor hafva vida mera frihet, måste således lita på oss sjelfva och renheten af våra uppsåt, på försigtighet och noggrannhet i