Aftonbladet – 18 januari 1861, sida 1

jag att om. Clas vore förtjust i middagarna, som han gerna må vara, skulle shan. ändå ej vara alldeles ;betagen i idetcbenranglet —; värden. Och presidenten är af.knaperadel dessutom, någat som du :wvet af gammalt Clas rätt aldrig kunnatfördraga och ofta orättvist. nog — naggat och hackat på. — Nej, .å vet jag den, som, passar, min Adelgunda vida bättre, som minsann inte, har någon syster gift med en befallningsman och -kusiner som. äro sjökaptener och sådant der fnask:? Aeck tant är så god?, sade Adelgundå med beklämdt hjerta, ty hon visste inom: sig att hör aldrig ämnade eller. kunde göra dem. goda -gamla till viljes, öch hon ryste för möjligheten icke allenast att nödgas rent utsäga detta, utan äfven för den, att en gång, — ei gäng måhända — vilja utbedja sig hennes bevågenhet för ett helt annat val. Och huru skulle väl detta slå ut! Tusen tankar Korsadesig i Adlelgundas hufvud, men för att köra bört dem alla, sade hon: STant kan aldrig tro, hvad jag roar mig här i-Stockholm, och helst åt dessa små utflygter som varit så angenäma. Med min lilla tants tillåtelse lofvade jag min älskvärda värdinna att möta henne i morgon bittida vid Carl XII:s torg, för att se på den vättendrickande delen af Stockholms räddar 2 Huru dags är det, kära lilla vän? frågade gumman med en liten sötsur brytning 1 rösten: dDet är slockån half sju, tant lilla. tGud bevare oss! Kan det ej skjutas upp till! klockan: nio: eller dervid låg? Då är hvar Och en gången hem till sig, tant lilla! Men hvad gör det mig, ra