Aftonbladet – 15 januari 1861, sida 2

drig taga slut, och när eftermiddagen kom, ville klockan aldrig. blifva half-sex, då man kommit öfverens att samlas. Tanten, hade en lindrig hufvudvärk, men sade sig icke bry sig derom. Adelgunda bad med sorg i hjertat, att man måtte få stanna hemma, men tanten försäkrade. henne att hon för intet pris ville hindra Adelgunda från detta nöje, helst vädret var så vackert och inbjudande, och då bad. Adelgunda att få fara allena, och att tanten ej skulle göra sig det omaket att följa med henne. Huru tror du det skulle gå an, käraraste min flicka!? sade den förbluffade gamla. Du skulle vara utan fru, utan förkläde! Nej icke så länge du är i mitt hus, kära älskade barn? Adelgunda 1og hjertligt, och frågade den amla nogräknade damen, huru hon trodde det gått och: skulle gå — när Adelgunda, oberäknadt denna lilla tid, aldrig hade nåoon fru? eller Pförkläde? att krypa bakom. Tanten log då äfven, och lyftade fingret åt henne, och sade med sin goda skalkaktiga min: Ja din stygga! Du finner väl slutligen ändå att du ej kan vara utan fru, och då — kryper du sjelfi fällan, och blir din egen. fru, oberoende af alla andra.? Adelgunda tänkte väl för sig sjelf, att det var hon nu, mera än någonsin, men sade. ej. ut sin tanke, och nu kom gubben med i spelet, alldeles förstummad af förvåning öfver att ?ma chere amie? skulle ro i kullbåt! öfver att man kunde finna dylikt det allraringaste roligt! öfver att han. och presidenten ej skulle vara med, och försäkrade Adelgunda, gatt en allt för partikulier händelse inträffat med presidenten, nemlisen den, att han kände sig alldeles ung på