Aftonbladet – 14 januari 1861, sida 3

1 stället, längt efter sedan man kört öfvei isen med parlass!y — ochinnannågon hygg: lig medborgare bryter benen af sig på våra eländiga trottoarer, blir det aldrig fråga om att sanda dem: Detta olycksfall har nu verkligen inträffat på en gata — och der sandas följaktligen — men meningen är, att på : hvarje gata.i hufvudstaden: en sådan olycka måste inträffa; innan försigtighetsmått vidtages. Som ett motstycke till den vackra handling som omtalas ifrån vårt grannrikes hufvudstad, der en enskild man fritt upplåtit eldade rum åt fattiga arbetare som sjelfva Flicke hafva något att elda med — vill jag rl endast nämna att-här kostar veden för närI varande 30 rdr famnen, och att en. mängd husvärdar åt fattigt folk upplåta rum utan leldstäder mot — hundrå rdr om året. Det finnes tvenne makter som detimera Thufvudstadens befolkning, isyunerhet den uppväxande, den på hvilken framtiden skulle byggas — dessa äro kölden om vintern och den osunda luften om sommaren. Han a VA PR Kölden kan endast neutraliseras derigenom: att företagsamma män sysselsätta sig med att lösa den frågan, huruvida för de mindre bemedlade icke skulle kunna åstadkommas bättre boningar och ett billigare bränsle, än den ved som upplägges uti vedsårdarne för att sedan utminuteras till pris, omöjliga för den fattige att betala. Och det är icke endast vedgårdsegarne som äro dyra — redan i November månad kostade Ibjörkveden vid hamnen 26 rdr och barrveden 18. Man kan således lätt föreställa sig ihuru svårt det är för en fattig familjefader jatt hindra de sina från att förfrysa, under en vinter sådan som denna. Att Stockholm ären dödens stad, är kändt, Ifastän det. är sorgligt; om icke inflyttningar skedde, så kulle på hundrade år hela Idess befolkning vart utdöd. Det kan. man kalla att konsumera menniskor i stor skala. Först de två sista åren hafva ifrån denna allmänna regel gjort ett lika sällsynt som glädjande undantag — men så hafva vi också junder. dessa år haft milda vintrar och kolerafria somrar. Den osundhet, som under somrarne och för resten äfven under de andra årstiderna bidrager. till ifrågavarande bedröfliga förhållande, lärer nog behöfva bekämpas på mångfaldiga områden. Ett bland de vigtigaste är idock utan tvifvel en sådan ombyggnad af ide för luft och ljus mest otillgängliga stadsdelarne, hvilkas innevånare nu dväljas i ett levigt halfdunkel och i luftlager, mättade af grändernas stank. oeh aldrig bortförda af någon rensande vind. Men — säger ni troligen — för att åstadkömma ett sådant arbete, fordras. ofantliga materiella krafter, en.allmän anda, som ännu hör till de fromma önskningarnes antal — och en ny Birger Jarl. Nåväl, de materiella krafterna kunna åstadkommas utan trolleri — det gäller visserligen den lilla nätta summan af 30 millioner, men det är också ett arbete på 30 år — således ingen omöjlighet, isynnerhet som, efter hvad det påstås, vinsten skulle betydligt öfverstiga kostnaden. Planen är också uppgjord — det gäller således endast att finna någon, som träder i spetsen för dess verkställande, och den allmänna andan, som skall dervid hjelpa och understödja honom. Dock, ett steg. är åtminstone taget. Planen är, som sagdt, uppgjord, och man har den till och: med, i bild; nästan färdig framför sig; och detta är, åtminstone efter hvad mig synes, fullt tillräckligt för att bevisa de jentrogne att en praktisk möjlighet ligger till grund för den i sanning storartade iden. Med en jernflit, som är beundransvärd, med: ett arbete, som är förvånande, har planens upphofsman, uteslutande stödd på egen kralt, uppgjort ett förslag till ombyggande af staden, och han lägger just nu sista handen vid en modell till det stora verket. Man kan göra sig en föreställning om hvilken möda som derpå nedlagts, då man betänker att hvarje hus, utaf de som komma att qvarstå, igenkännes vid första ögonkastet — man ser der hvarje fönster, hvarje pilaster, hvarje gård, vore den än aldrig så liten — ja den minsta detalj är framställd med ett tålamod som är förvånande. Man behöfver: blott kasta en blick på dessa breda gator, med 7 fots trottoarer å hvarje sida, på dessa reguliera, öppna qvarter med sina ståtliga hus, för att se hvad Stockholm kan blifva i en framtid, om dess invånare hafva blick nog. att inse. sitt eget bästa. Man behöfver endast tänka sig det ståtliga, i götisk stil uppfördaj parlamentshus; som värdigt skulle intaga platsen bredvid Riddarholmens pantheon, det enkla och värdiga alats för svensk industri som skulle aflösa det skräpiga Bergstralska huset — den ståtliga gata som ifrån slussen skulle : leda rakt fram till konungaborgen, för att inse hvilken vinst i körhetens och sundhetens intresse en sådan förändring skulle skänka. Staden skulle då blifva Stockholms centralpunkt, icke blott till läget, utan till värdet, till utseendet, till den frigjorda trafik, som icke längre skulle behöfva trängas på dess krokiga och osunda gator. mom kort kommer hans märkvärdiga ar-I bete att utställas till allmänt åskådande, och I det blir då tillfälle att närmare uttala sig öfver förslagets specialiteter. Så mycket kan man dock på förhand säga, att intet arbete har varit mera förtjent at ett stort. 4