Aftonbladet – 14 januari 1861, sida 3

å Ä (Insändt.) Några ord om musikalisk smak och kritik. Med anledning af tvisten om Frondörerna. Att musiken bland alla sköna konster är den Iskönaste; den hvilken mer än alla andra erinrar den i jordebanden fångna menniskan jJom hennes Högre bestämmelse samt hos Ihenne väcker och vidmakthåller hoppet om ett lyckligare lif än detta, är en sanning, som alltmera gör sig gällande. Musiken. är äfven till sina verkningar den omfångsrikaste; den utöfvar sitt välgörande, förmildrande inflytande på alla utan undantag; den flidjer och tröstar såväl den fattige, som den rike, såväl konungen som torparen, såväl den råe vilden som den fint Ibildade verldsmannen. Orsaken till denna muIsikens allmänlighet ligger uti dess lättbegriplighet, hvilken bland alla sköna konster gör den till den för mängden, mest tillgängliga. Då musiken är en hHimlagåfva, som verkar omedelbart på meniskans inre, så hafva alla naIturligtvis lika rättighet att njuta af densamma joch att njuta af just den musik, som mest behagar dem. De hafva äfven af samma skäl lika rättighet att öppet uttala sitt musikaliska tycke. Af hvilken sorts musik en menniska njuter, beIror deremot helt och hållet af hennes inre skaplynne, af hennes karakter, samt af hennes musikaliska mnaturgåfvor och uppfostran. Men ingen kan rt någon att njuta af någon annan musik, än den som öfverensstämmer med hans själs behof efter välljud; ingen kan öfvertyga någon, att en viss sorts musik är vackrare än en annan, derföre att andra föredraga den. Omdömet om musikalisk skönhet är således alltid, om det, som sig bör; är sjelfständigt, fullkomligt individuelt, och kan ej vara annorlunda. Fastän tonkonsten är den för mängden tillföngligaste bland de sköna konsterna, och till följd deraf alltmera blir den allmännast idkade, så äro dock lagarne för det sköna uti densamma af den menskliga skarpsinnigheten vida mindre uppdagade, än i någon annan skön konst. Vid betraktandet af en bildstod kan man med någon vana utan alltför stor svårighet upptäcka, i hvad mån formerna öfverensstämma med eller aflägsna Pn naturens skönaste gestaltningar. Vid åseendet af dansen kan man äfven med Dä erfarenhet urskilja, huruvida vighet och smidighet i rena med en poetisk fattning förena sig att åstadkomma den följd af mg sköna ställningar eller gruppering med eras, öfvergångar, som utgöra konstens föremål. Vid beskådandet af en tafla ser den vande betraktaren lätt, hvad som brister i teckningens kors rekthet, färgernas sanning samt iuppfattningens näturtrohet och poetiska hållning. Vid bedömandet af en dramatisk produkt, hvartill redan fordras: mera eftertanke och menniskokännedom, kan man dock med dessa egenskaper varseblifva de; förtjenster. eller brister, skådespelet eger i afseende på karaktärernas föckning och konseqventa utveckling, i afseende på de dramatiska situationernas ändamålsenliga anordning och handlingens logiska Törtskridande m. m. d.; för att bedöma skådespelarens uppfattning och återgifvande. af rolen, behöfves -derjemte en icke dbetydlig bekantskap med främmande länders sceniska förmågor. Omdömet öfver poesiens alster blir ännu svårare, emedan härstädes sökandet efter idealet i högre grad gör sig gällande: för, den i skönlitteraturen väl bevandrade, me ett varmt bjerta och klar blick begåfvade, sorgföllige granskaren torde det dock icke vaxa omö