Aftonbladet – 14 januari 1861, sida 2

OT RKTIIUS AUT AR Vi BAREU, TGN HRF eT utb samma :som de tyska: : — Med anledning af vår artikel om det ifråcasatta uppförandet på Carl XIII:s torg af en provisionel cirkus, har ett ombud för hr Renz begärt att få i-bladet omnämndt, att den tillämnade byggnaden endast skulle komma att innehålla cirkus och klädloger, men icke något stall, utan endast plats för inrymmande af de hästar, som för dagen äro behöfliga vid repetitioner och representationer. Då vi omnämna detta, böra vi likväl tillägga, att den meddelade upplysningen icke minsta sätt förändrar vår mening om det i allo förkastliga förslaget att nedskräpa en af hufvudstädens vackraste platser med en provisionel. byggnad, och detta just utider den årstid då inoch ut:ändske resande företrädesvis besöka staden. Något vidlyftigt ordande i ämnet synes för frigt icke vara af nöden. Förslaget har. väckt ett så allmänt och bestämdtogillande bland hufvudstadens invånare, att: vi-äro rullkomligt förvissade att vederbörande myn: digheter komma att afvisa detsamma. Man har visserligen allt skäl att vara erkänsaåm för den omsorg om hufvudstadens invånares beqvämlighet, som framlyser i det yttrande i den underdåniga ansökningen, att platsen, genom sin centrala belägenhet, för de trafikerande medför lättnad i de kostnader och svåtigheter, som åtfölja ett .aflägset läge; men vi befara dock, att man icke, skall nog högt skatta behöfligheten och gagnet af den trafik, som här är 1 fråga, för att tillåta ett ar alla andra synpunkter så föga önskvärdt byggnadsföretag. — — Rörande den af oss förut omtalade donationen af vår berömda författarinna, fru Emilie Carln, hafva följande närmare omständigheter blifvit medelade Handelstidningen: På höstetingen förlidet år i Qville; Tanums och Vette härader företeddes ett donationsbref, hvarigenom fru Emilie Carlen, af behållningen å sitt sista arbete: Ett köpmanshus i skärgården. emnat 6000 rdr rmt, såsom början till en fon för att mildra de många lidanden och försakelser, som den fättige fiskaren eller strandsittareni allmänhet, på de små fiskelägena och öarna; får utstå från lifvets början till dess slut: Honhar uppkallat fonden efter sin fader och benämt den Rutger-Smithska fonden. I fall af helsa och krafter till fortsatt arbete vill hon öka summan med något ytterligare bidrag. Emellertid har hon förordnat att utdelning icke får ske förrän genom räntevinst och tillfälliga tillskott beloppet vuxit till 10,000 rdr, hvarefter 16 stadigvarande pensioner a 25 rdr årligen utbetalas till enkor med ett eller flera barn efter fattiga fiskare; som på sjön omkommit, nödställda faderoch moderlösa barn samt utblottade fiskaregubbar; inom ofvannämnda härader, — halfva antalet. till sådana, som bo vid Bottnafjorden. Öfverskottet skall användas till hjelp för utfattiga men arbetsamma fiskare; att anskaffa sig båt eller redskap... Fonden är ställd under förvaltning af häradshöfdingen i orten, kyrkoherden och fattigvårdsföreständaren i Tanums socken, en danneman och en af handlanderne på Fjellbacka eller Grebbestad, med föreskrift huru de båda sednare ledamöterna skola utses: — Om eldsvådan i Enköping den 6:te skrifves till Upsala-Posten: Trettondedag jul kl. mellan 5 och 6 på morgonen väcktes man härstädes af det hemska ropet: elden är lös! nn skyndade hvar och en så fort möjligt var till brandstället, mjölnaren Starks vid stora gatan nära jernbron belägna gård, hvarest uti ett inåt gården beläget hus,fbestående af färgeri och garfveriverkstäder m. m. elden först utbrutit. Innan någon eldsläckhingsredskap hann anskaffas till stället och släckningsarbetet börja, spred sig det förhärjande elementet till mangården, som, jemte huset der elden utbröt, inom några ögonblick stod i full låga: Vidare spred sig elden, som-närd af den starka blåsten tog en förhärjande fart, till garfvaren Wändahls alldeles intill belägna gård, hvilken likaledes innan kort låg i aska, utom några fragmenter af uthusen. En lycka i olyckan vary att vinden stadigt blåste från nordost och sålunda, låg nedåt ån, å hvilken sida nu intet hus mera fanns att antända. Hade vinden deremot varit vestlig, är det sannolikt, att en ej obetydlig del af staden nu legat i ruin. Med yttersta ansträngning lyckades man rädda det gent emot på andra sidan gatan belägna stadskassör Otters nya hus, ehuru ettan var så stark, att många fönsterrutor derädes söndersprungo.