Aftonbladet – 14 januari 1861, sida 2

inanskomitens betänkande angående bankväsendet. (Forts. fr. lördagsbl.) Angående: svenska bankens.:sedelutgifning.. 1 Emellan def åt bänksedlarne gifna tvängswurs och föreskriften derom, att svenska bansens kreditsedlar skola tagas. i kronans uppörd, är skilnadeni ögonen fallande. I rörra händelsen göres eganderättens helgd med egendomsvärdet beroende af bankens förmåga att infria sina sedlar, emedan dessa itgöra den allmänna värdemätaren. I sednare händelsen åter skulle, om, emot all förmodan, bankbolaget och dess delegare saknade förmåga att infria sina sedlar, hela den direkta verkan deraf på eganderätts: förhålländena inskränka sig till den förlust, som för en hvar uppstöde genom: större: eller mindre brist i full betalning för sedlar, hvilka af honom för tillfället innehades: Tager man dessa förhållanden i behörigt öfvervägande: och tillika besinnar, att det är staten, som företrädesvis har både rätt, pligt och förmåga att öfvervaka bankverksamhetens utöfning: och att, om missbruk eger rum, deri tillvägabringa rättelse, så gifves visberligen icke någon giltig grund, hvarföre staten. skölle undåndraga sig att såsom betalhingsmedel godkänna hvad den genom oktroyerandet af bankerna och deras sedelåtgifning inleder allmänheten och hvarje enskild att såsom betalningsmedel antaga. Komiterade hafva derföre föreslagit ett bestämdt stadgande derom; att svenska bankens Hredistaler tägas i kronans uppbörd. Utan antagande af denna grundsats, skulle icke blott det laggilda betalningsmedlet, klihgande mynt, eller, hvilket blir detsamma, deh nye rikets:ständers banks deremot svarande sedlar,; befinnas alldeles otillfäckligt, utan ock den vinst för inre rörelsen, som bahksedlarne såsom betalningsmedel erbjuda, i väsendtlig mån gå förlorad. Till grund för omfattningen: af svenska bankens sedelutgifningsrätt hafva komiterade väl hufvudsåkligen följt de för riksbanken nu gällande stadganden; då komiterade ansett hvarken nödigt eller nyttigt att föreslå inskränkning eller utsträckning: af den nu för riksbanken högst medgifna sedelutgifning. Sålunda hafva komiterade antagit, att svenska. bankens tillgång i metallisk valuta, nedsatt Ae hos. rikets ständers bank eller under fullt betryggande säkerhet på de utläddska hufvudplatserna för Sverges affärsförbindelser, äfvensom i fullgoda vexlar, betalbara på utländsk ort och således represehterande metallisk valuta, bör i främsta rummet: grunda sedel BI RInS Ste, samt att sedlar derutöfver till högst 30 millioner må kunna utgifvas. Men de särskilda skäl, — som, hemtade mindre från stadgandet af silfver såsom enda myntstandard, än från den riksbankssedlarne tillagda tvångskurs, och isynnerhet från riksbänkens organisation — hittills må hafva föranledt att såsom grund för riksbankens sedelutgifningsrätt bestämma dels ett visst förhållande emellan guld och silfver i den metalliska kassan, dels ock silfverdepositionerna och vexeltillgången endast på sådana utländska platser, Hamburg och Altona. rdr RR TT