Aftonbladet – 14 januari 1861, sida 1

etesttket— tom er ett ogift fruntimmer, och de sedan fått hum om att det-var en rik fröken, så hade han aldrig sluppit deras gyckel och påpeknin-. gat; och kanske aldrig vågat närma sig Adelgunda. Han började derföre genast med en medelväg, och på deras förnyade frågor, hvem damen var, svarade. han bara, med rate liknöjdhet i min han förmådde anagät 3 TÅR det var eM fru från landet, hustru till en kamrer på et af de grefliga Stenbotgska godsen: d cJa, men hon hade en betjent, det var et! betjent bak, som icke hade Stenborgska livrbgb a 3 Det såg jag icke,; sade Ernst, och nu mäste jag före ed Herkules afgång hem till min farbror, som väntat mig. Farväl! vi råkas snart. Och nu var Ernst med ett par språng långt ifrån dem. När han gick uppför de välbekanta trapporna i farbroderns hus, tyckte han sig vara nåot annat, något helt nytt, pånyttfödd. in då han motvilligt och förargad gick ne: för dem. Verlden var då så tung: för ho-. nom, hans synkrets så skum! och inskränkt. Och huru förunderligt hade icke. allt vidgat sig. Hvad han förut ansett: stort och Vigtigt-och maktpåliggande, det föreföll. honom nu så smått, så eländigt och inskränkt. Att sjelf blifva och vara något, hade för honom blifvit ett mål, och från den stund en dylik åtrå genomströmmar och lifvar ett ungt sinne, så försvinner äfven en mängd af dessa småsaker och småaktigheter, som förat uppfyllde det. Med noggrannhet gjorde Ernst reda för utgången art sitt ärende i Jönköping ochångrade-nu inom sigatt han ändå med för liten verklig ifver gått sir farbrors billiga önskan till mötes. Men har hade i alla fall gjort sin sak väl, fick utom