Aftonbladet – 12 januari 1861, sida 2

unga herre! — För Gud är ingenting omöjligt, och kommer ni bara utom det välsignade norr och söder, Roslags och Skans tull — ja till. och med genom Danvikstulln, så får ni väl sc att det finnes gqvinnor som förtjena tagas med i beräkningen och hvaraf ej alltid gå så mycket som tolf på dussinet, och som ändå icke förskrifva sig från edert herrliga Stockholm. Ja väl i utlandet, sade Ernst, ?men i provinsen. Provinsen!4 sade Adelgunda skrattande, ja det är, det har jag märkt, för er herrar stockholmare just det samma som — — ett getoch bockahus, ty stort bättre hålla ni ej oss provins-barn. Nå nå! sade baronen och lyftade på pekfingret, icke alla getter och bockar äro. der lika. Några behålla sin ragg i all sin tid. i; Ja, men den är kammad och fin. CHar ni aldrig varit utom eder provins? frågade Ernst, ännu ej återkommen från sin förvåning och bestörtning. b Ah jo!4 sade Adelgunda leende, jag har varit tre gånger i Göteborg — en ej så kort tid i Norge, och två månader i Köpenhamn. mere ,Jaså!? sade Ernst, men han hann ej säga mera, förrän baronen skrattande afbröt: Då vet kungl. sektern huru det kan gå till att vara sådan som fröken Adelgunda är. Det skulle ni tegat med. Det var stor synd att ni gjorde denna bekännelse, ty nu sätter han på Köpenhamns meritlista allt det herrliga han ser hos er, likasom det nödvändigt ville en hufvudstad till för att utbilda en älskvärd gvinna.?. cc Ja, och för väl är det att vi ej gjorde bekantskap för två år sedan; ty just i fjol gjorde jag denna för mig, i konglig sekterens ögon så välgörande färd. T fjol! i j Ja, förlidet är i Juli och Augusti., Jag gilver efter och bekänner mig vara öfvervunnen. sade Ernst.