Aftonbladet – 12 januari 1861, sida 2

Finanskomitns betänkande angåends bankväsendet. IL Efter föregående öfversigt af de väsentliga felen i vår nuvarande bankorganisation af de allmänna grunder, enligt hvilka bankanstalterna böra inrättas, redogöra komiterade för de hufvudsakliga bestämmelser, j som innefattas i det vid komiterades be-: tänkande bilagda och af oss för någon tid. sedan meddelade förslag till riksbankens ombildning och fördelning i två särskilda bankanstaller, en vexelbank och en lånebank. Endast genom en sådan fördelning af riksbanken till två fristående bankinrättningar anse komiterade, utan rubbning af grundlagens stadgande angående riksbanken, eganderättens helgd kunna, såvida den beror af ett stadgadt myntvärde, blifva. fullt betryggad samt den egentliga bankrörelsen på ett tidsenligt sätt ordnas. Vi skola nu i korthet redogöra för motiverna till detta förslag. Angående fördelningen i två bånker. Statsverkets och andra allmänna kassors medel, hvilka vid uppbördstiderna och andra periodvis skeende inbetalningar dragas ur den allmänna rörelsen, hafva hittills varit nedsatta i riksbanken och, beräknade i dess utelöpande sedelstock, icke annorlunda än i mån af inträffande utbetalningar åter fått i rörelsen utgå. Att detta icke kunnat undgå att verka störande på penningecirkulationen ligger för öppen Årg Med den förändrade organisation, som rikets ständers bank skulle underkastas, låter det icke förena sig att genom denna bank göra nämnda medel för rörelsens behof mera tillgängliga, då rikets ständers bank icke skulle få befatta sig med någon egentlig utlåning. Af dessa anledningar ha komiterade ansett dylika medel böra öfverflyttas till allmänna svenska banken. Ehuru, efter indragning af riksbankens, utöfver dess klingande valuta utelöpande sedlar, bankens förmåga att inlösa de återstående och sålunda alltid upprätthålla deras värde, icke kan blifva beroende af det sedlarne alltid motsvarande större eller mindre belopp ädla metaller, som finnes hos Hleshänkrit inneliggande, samt för sådan orsaks skull behof ej kan anses vara för handen att stadga något visst minimum, hvarunder denna valuta ej må nedgå, bjuder dock landets behof af laggildt betalningsmedel, att föreskrift om ett sådant minimum meddelas. Detta minimum ha komiterade, i enlighet med nu gällande bankoreglemente, upptagit till. tio millioner rdr; hvarjemte i Törslaget angående allmänna svenska banken blifvit intagna föreskrifter, hvilka ålägga denme, hvad omtanken för hans egen verksamhet dessutom kräfver, att så ordna rörelsen, att nämnda minimisumma alltid finnes hos vexelbanken innestående. Vid organisationen af allmänna svenska banken, hvilken skule få till uppgift att bedrifva egentlig bankrörelse eller, med andra ord, att omfatta alla förmål för bankverksamhet, och hvilken skulle tillhöra staten och enskilda aktieegare gemensamt, har förhållandet emellan dessa delegare blifvit under formen af bolag regleradt. Endast derigenom kan man undvika det beroende för ena eller andra sloget delegare, som skulle motverka benägenheten att i banken ingå och, om icke helt och hållet utesluta all verksamhet hos det beroende slaget delegare, åtminstone förlama denna verksamhet. Ett sådant beroende anse komiterade rikets ständer icke böra underkasta sig; och ålagdt de enskilda aktieegarne skulle det mer eller mindre tillintetgöra ett bland de hufvudsakligaste ändamålen med sådana aktieegares upptagande, kraften af det enskilda intressets inrymmande i bankförvaltningen. Utan den genomförda bolagsformen vore ock en utöfver gjorda insatser sträckt ansvarighet för delegarne svår att bestämma, motbjudande att underkasta sig. Vinnandet af en sådan, i riksbankens organisaFo ATTENTAT ARE