Aftonbladet – 11 januari 1861, sida 3

Men icke vore det nog ändå med-en omskapning af prestembetet, eller huru? Fröken Lindenow ville visst, att äfven andra embetsmän skulle bättre, redligare, ändamålsenligare uppfylla sina kall ?? ?Ni har mycket rätt. Ni tyckes läsa mina tankar som i en uppslagen bok — och det är något som alltid behagat och gladt mig. Ja väl! Jag ville visst att — juristerna t. ex. skulle vara rättvisa, krigaren, tapper, men ädelsinnad, eller — med andra ord, jag villeatt all reform skulle a ofvanifrån, ty i alldeles motsatt förhållande till växtlifvet är roten uppåtvänd i de menskliga och allmänna förhållandena. Äro de största, de mera upphöjda, de som synas öfver alla andra — äro de, eller voro dy hvad de borde vara, utgjorde de endast mönster af allt verkligen godt och förträffligt, så skulle förbättringen af sig sjelf, och utan alla föreningar, cirklar och sällskaper, och ho vet hvad de heta allt— med stora steg oå för sig; men nu: vilja de högre klasserna hafva rätt att vara så eländiga som helst, och så vilja de sedan af ett tusen orena skäl, och bland dessa kanske icke ett enda verkligt menniskoälskande, med sina penlingar och predikningar, som flyta ur orena sällor, förbättra de lägre och obildade klasserna, och rycka dem ur den uselhet, der deras (de högres) föredömen sjelf kastat dem. Nej jag vill att vi så kallade bildade först må se till oss sjelfva, och aftvå ossen mängd af eländiga svagheter, som nu på la sidor hänga vid oss, fast vi icke hafva len att handgripligen stjäla eller supa bränvin! Men jag vädjar till hvar och en--som var öppna ögon och öron: synda vi icke i ora mycket — fullt ut till samma grad, fast ri veta att förblommera våra synder och gifva lem vackra, behagliga former?? (Forts.)