Aftonbladet – 11 januari 1861, sida 2

gen östgötagrefvinnan, ett litet välväxt men uppnäst fruntimmer, utrustadt med ett ansigte som vittnade om en sällsynt grad af påflugenhet och oförskämdhet. Nej, svarade Adelgunda torrt, aldrig sådana der springande, skrikande, högt pockande ungars tiggeri.4 CAh bevars!4 sade de unga flickorna sinsemellan, — att vara så snåloch så rik! Det är tysligt! Men det lär alla äldre ogifta runtimmer blifva, som äro myndiga. Är hon myndig? e Ja bevars, hon har varit myndig i tolf år. Nej, min nådigasteX, sade Ernst, skrattande, detta tar jag mig den friheten att bestrida. Ingen qvinna blir myndig förr än vid a är.4 Nå ja!? sade Mathilda — just som hon skulle. velat inbilla någon, att hon kunde hålla Adelgunda för att vara omkring tretPo år. Ni måtte väl ej tro, att fröken Adelunda druckit ur en evig ungdomskälla och kan se så ut vid trettiosju år, sade Ernst förvånad, och nästan darrande för svaret. . Ja hvad vet jag, sade nu Mathilda. Det är ingenting jag så litet förstår mig på som ålder. Jag vet blott att jag sjelf är 19 år — voilå tout — och :att..min kanariefågel är två år, och Sefyritre år. Ack Aline! du skulle se Sefyr, han är hvit som snö, mjuk som silke, och den lilla nosen! ja jag blir galen i hans lilla rosenfärgade nos — jag kysser alltid Sefyr tills han biter mig i näsan. Ha, ha; ha, — Hi, hi, hi, — Ah, åh, åh! Nu ser man slussarne — nu syntes eller hördes icke mer någon skrikande tiggarunge, och: nu — — tyckte: Ernst sig änge nog pinat Adelgunda.4 Det vill säga