Aftonbladet – 11 januari 1861, sida 1

som sist af alla kom upp på däck, så kände han en salighet, som hän -aldrig-hos sig förr varsnat, och var förtjust dessutom öfver att hans: uppriktighet den föregående aftonen icke inverkat något onödigt pryderi eller obehörig försigtighet hos Ädelgunda, utan nu som förut: helsade hon artigt på damerna, men .... .samspråkade med herrarne. Nya passagerare hade på morgonen ankommit, nemligen en östgöthagrefvinna med sin syster. och två sju å åtta års söner. Den skånska grefvinnan och den östgötska voro i någon slägtskap, och det blef en gg å alla håll att hafva. sammanträffat. Den a systern var vacker och en af Stockholms vinterstjernor, känd af Ernst, för hvilken hon genast hissade några segel och hängde ut några flaggor, med ett ord, gjorde sig besvär. Ernst tycktes likväl knappt se det, men hån såg det dock. Dandyismen hade -lått en knulf åt sidan, men ack! -— den fanns nog Få och ehuru litet han i det: hela brydde sig om den nykomna, så packades dock en annan väst upp till middagen. Kanske något litet mer tydde sig Adelgunda i dag till de andra: fruntimren,. och det af skäl, som hon knappast redogjorde för sig sjelf. Dessutom hade man nu mera föga ro på däck. : e båda unga Pehegå sju och åttaåringarne, voro till den yttersta grad vilda otämda och sjelisvåldiga) att ingen menniska fick fred för dem. : De hade börjat med att hålla väsende på mellanoch fördäck, hindrade och stodo:i vägenför besättningen, och hade flera gånger hållit på att stupa ned i maskineriet, då: kaptenen helt allvarligen lät den. grefliga frw modern veta, att de skulle bestämdt: våra och. förblifva-på akterdäck, ty annars kunde man ej svara för om