Aftonbladet – 11 januari 1861, sida 1

?Nej jag tackar, min nådiga grefvinna?, sade fröken. vänligt och; bestämdt. ?Mina är en helt ung; flicka, som jag tagit i min tjenst,och.som jag är skyldig att beskydda på allt sätt, till-och, med för förtal och illvilja — och nu kunde man! möjligtvis 1iro, att jag icke brydde migiom henne, och obetänksamma herrar kunde säga henne några obehöriga ord. Med-ett ord;hon måste förblifva der hon är, ehuru hon är alldeles frisk i afton, Jag blir der också, ty någon har sagt mig, att denna uppoffring för fröken eder dotters: skull. kanske ej skulle-anses för hvad: den verkligen vore, utan annorlunda förklaras, och som jag är allena utan annat skydd än det mitt eget uppförande gifver mig, så får grefvinnan vara god förata, att — hvar och en behåller sin plats.? Ja, jag har visst aldrig haft rimngaste anspråk på frökens egen plats?; sade grefvinnan med en spetsig ton, ?men er kammarjungfrus rykte trodde jag just icke var så fasligt ömtåligt.? Fröken sade intet, utan återgaf endast grefvinnans korta och något tvära godnatt. Ernst deremot sof icke.. Hytten blef honom för varm: och för trång. Hjertat hade nästan en likhet med hytten: Aldrig hade det varit så. öfverfullt. -Hvad är Eugenia? Ida B., Olga C., CharlottecK. och. alla: de andra? Hvad äro väl de mot henne? Intet! Som vackra, näpna dockor, som kunna dansa och snattra! Men hön! Hon, hon!. ?Så der fantiserade han, och gick upp på däck och valde den plats, som var-midt öfver hennes hytt, och — var, med ett: ord; kär öfver öronen, och det redan på första dagen. ; Andra dagen var lika skön och: herrlig som den första, ett litet godt-regn hade på natten friskativpp luften; och sedan. Ernst med den yttersta otålighet väntat Adelgunda,